Hjärnparasiten - en komparativ fallstudie i dialoganalys

Abstract

När man bedömer en film så är det oftast det visuella eller dramaturgiska som hamnar i fokus. Mer sällan pratar man om vad filmdialogen faktiskt har för inverkan på filmens helhet, man drar istället slutsatsen att det är bra dialog om filmen följer show, don’t tell modellen. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka hur filmdialog kan användas som ett viktigt berättarmässigt verktyg för att skapa en koherent helhet, beroende på vilken stil eller vilket tema filmen väljer att utforska. Vilken plats har dialog i det visuella mediet och hur bör man förhålla sig till filmdialog som manusförfattare? Genom att analysera dialogen i ett par kända filmer kommer jag i analysdelen av denna uppsats jämföra dessa med min egna dialogtunga kortfilm Hjärnparasiten för att se om dialogen var berättigad inom ramen för filmens kontext. I slutändan kommer det uppdaga sig att en dialogtung film faktiskt kan fungera inom det visuella mediet beroende på hur den relaterar till filmens totalitet.