Hurudant stöd behöver en idrottare med epilepsi?

Abstract

Examensarbetet har genomförts som en kvalitativ studie. Syftet med den här studien är att öka kännedomen om och förståelsen för de utmaningar som en idrottande epileptiker ställs inför. Avsikten är att utgående från intervjupersonernas upplevelser undersöka hurudant stöd de fått, hur de bedömt riskerna med de idrottsgrenar de utövar och hur de anser att stress har påverkat både deras epilepsi och idrottskarriär. Forskningsfrågorna som ställts till intervjupersonerna lyder: Hur öppna har de varit med sin epilepsi? Hur har de sett på riskerna som är förknippade med den gren de utövar? Hur påverkar stress deras mående samt idrottande? Hur har familj, lagkamrater och läkare stött dem? Hurudant stöd skulle de ha behövt? Semistrukturerade temaintervjuer har använts som metod och sammanlagt har fem idrottare med epilepsi deltagit i studien. De centrala referenserna som använts är tabeller över riskbedömning i olika idrottsgrenar av ILAE (International League Against Epilepsy), Physical exercise in epilepsy: What kind of stressor is it? (Ricardo M. Arida et. al) som redogör för hur stress påverkar epilepsi samt Epilepsy and physical exercise (José Pimentel et. al.) där epilepsi beskrivs som en stigmatiserad sjukdom som folk generellt sett inte har tillräckligt med kunskap om. Resultaten är sammanställda i tabellen på sidan 38. Resultaten visar att samtliga intervjupersoner anser att det vore vik tigt att öka kunskapen om epilepsi både generellt och inom idrott. Dessutom vill alla in tervjupersoner bli bemötta normalt. Studien har avgränsats för att undersöka endast vuxna epileptikers erfarenheter kopplade med idrott, stöd, stress och riskbedömning.