”Ja va no besviken att man gar miste om så myki tå man har ett bån som måst lämn vi sjukhusi”: en kvalitativ studie kring mammors upplevelser av en för tidig födsel

Abstract

Syftet med detta examensarbete är att genom intervjuer beskriva mammors upplevelser av få ett prematurbarn samt vilket stöd som kan ges till modern. För att mammorna ska känna sig trygga och lära känna sitt barn behöver vårdpersonalen ha en bra kunskap inom området. Genom att vårdpersonalen följer olika vård teorier i vården av ett prematurbarn ökar tryggheten hos mammorna. Utifrån dessa antaganden formuleras frågeställningar som respondenten kommer att undersöka. Frågorna är: Vilka upplevelser hos modern medför en tidig födsel? Vilket stöd kan ges till modern?

I den teoretiska utgångspunkten har skribenten valt att utgå från teorin NIDCAP, newborn individualized, developmental, care and assessmenet program. Det är en heltäckande, familjecentrerad och evidensbaserat tillvägagångssätt för utvecklingsvård för intensivvård av nyfödda. Det används även för att underlätta anknytnings- och bindningsprocessen mellan barnet och föräldern. 1984 grundades modellen av Heidelise Als PhD.

Datainsamlingsmetoden var intervjuer, en kvalitativ innehållsanalys. Fyra mammor som fött barn för tidigt intervjuades. Frågorna ställdes utifrån syftet med examensarbetet. I resultatet fick respondenten fram att flera av mammorna upplevde en stor ensamhet, besvikelse men även glädjestunder. De upplevde en stor kommunikationsbrist, eftersom de inte fick vård på eget modersmål. Anknytningsprocessen var svår för flera av mammorna, och känslan att barnet tillhörde sjukhuset uppkom. En mamma som fött för tidigt kan var i behov av mycket stöd, både med praktiska saker och emotionellt. Bland annat vårdpersonalen, familjen och församlingen bidrog med ett stort stöd.

Tämän opinnäytetyön tarkoituksena on kuvata haastattelujen avulla äitien kokemuksia keskosen saamisesta ja siitä, mitä tukea äidille voidaan antaa. Jotta äidit voivat tuntea olonsa turvalliseksi ja oppia tuntemaan lapsensa, hoitohenkilökunnalla tulee olla hyvä alueen tuntemus. Kun hoitohenkilöstö noudattaa erilaisia hoitoteorioita keskosen hoidossa, äitien turvallisuus lisääntyy. Näiden oletusten perusteella muotoillaan kysymyksiä, joita vastaaja tutkii. Kysymykset ovat: Mitkä äidin kokemukset johtavat varhaiseen synnytykseen? Mitä tukea äidille voidaan antaa?

Teoreettisessa lähtökohdassa kirjoittaja on valinnut lähteä teoriasta NIDCAP, newborn individualized, developmental, care and assessmenet program. Se on kattava, perhekeskeinen ja näyttöön perustuva lähestymistapa vastasyntyneiden tehohoidon kehittämiseen. Sitä käytetään myös helpottamaan lapsen ja vanhemman välistä kiintymysja sideprosessia. Vuonna 1984 mallin perusta Heidelise Als PhD.

Tiedonkeruumenetelmänä oli haastattelu, laadullinen sisältöanalyysi. Haastattelussa haastateltiin neljään ennenaikaisesti synnyttänyttä äitiä. Kysymykset esitettiin opinnäytetyön tarkoituksen perusteella. Tuloksissa vastaaja havaitsi, että useat äideistä kokivat suurta yksinäisyyttä, pettymystä, mutta myös ilon hetkiä. He kokivat suurta kommunikaatiopuutetta, koska he eivät saaneet hoitoa omalla äidinkielellään. Kiintymysprosessi oli monille äideille vaikea ja syntyi tunne, että lapsi kuuluu sairaalaan. Ennenaikaisesti synnyttänyt äiti saattaa tarvita paljon tukea, niin käytännöllistä kuin emotionaalistakin. Muun muassa hoitohenkilökunta, perhe ja seurakunta antoivat suuren tuen.

The purpose of this thesis is to describe through interviews mothers’ experiences of having a premature baby and what support can be given to the mother. For the mothers to feel safe and get to know their child, the care staff need to have a good knowledge in the area. By the care staff following different theories of care in the care of a premature child, the safety of the mothers increases. Based on these assumptions, questions are formulated that the respondent will investigate. The questions are: What experiences in the mother lead to an early birth? What support can be given to the mother?

In the theoretical starting point, the writer has chosen to start from the theory NIDCAP, newborn individualized, developmental, care and assessment program. It is a comprehensive, family-centered, and evidence-based approach to developmental care for neonatal intensive care. It is also used to facilitate the attachment and bonding process between the child and the parent. In 1984, the model was founded by Heidelise Als PhD.

The data collection method was interviews, a qualitative content analysis. Four mothers who gave birth prematurely were interviewed. The questions were asked based on the thesis. In the results, the respondent found that several of the mothers experienced great loneliness, disappointment but also moments of joy. They experienced a major lack of communication, as they didn’t receive care in their own mother tongue. The attachment process was difficult for several of the mothers, and the feeling that the child belonged to the hospital arose. A mother who gave birth prematurely may need a lot of support, both practical and emotional. Among other things, the nursing staff, the family and the contributed with a great deal of support.