Livet med diabetes typ 1 – En kvalitativ studie om ungas erfarenheter av att leva med diabetes typ 1

Abstract

Diabetes typ 1 är en vanlig sjukdom i Finland och ofta får man diagnosen i en relativ ung ålder. Syftet med denna studie var att ta reda på ungas upplevelser av vården och stödet de fått i och med deras diabetes typ 1. Skribenten var även intresserad av att ta reda på hur diagnosen har påverkat dem i olika skeden i livet. Målsättningen med studien var alltså att ta reda på de ungas upplevelser av att leva med diabetes typ 1.

För att svara på syftet och dess frågeställningar användes en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. I studien deltog fyra unga personer med diagnosen diabetes typ 1. Deltagarna var i åldern 20 till 25 år. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och utifrån det formades fyra huvudkategorier och elva subkategorier.

Huvudkategorierna som utformades benämns stöd, vård, vardag och livskeden och att diagnostiseras. Resultatet är varierande, men en gemensam faktor är att deltagarna hade lärt sig att leva med diagnosen och skapat sig en fungerande vardag trots sjukdomens utmaningar. Resultatet speglas mot Dorothea E. Orems egenvårdsteori.

Type 1 diabetes is a common disease in Finland and is often diagnosed at a relatively young age. The purpose of this study was to find out young people's experiences of the care and support they received with their diabetes type 1. The writer was also interested in finding out how the diagnosis has affected them at different stages in life. The aim of the study was therefore to find out the young people's experiences of living with type 1 diabetes.

To answer the purpose and its questions, a qualitative method and semi-structured interviews were used. Four young people diagnosed with type 1 diabetes took part in the study. The participants were between the age of 20 to 25. The collected material was analyzed using a qualitative content analysis and four main categories and eleven subcategories were formed based on it.

The main categories that were designed are called support, care, everyday life, and life stages, and being diagnosed. The results are varied, but a common factor is that the participants had learned to live with the diagnosis and created a functioning everyday life for themselves despite the challenges of the disease. The result is reflected against Dorothea E. Orem's self-care theory.

Tyypin 1 diabetes on yleinen sairaus Suomessa ja se todetaan usein suhteellisen nuorena. Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli saada selville nuorten kokemuksia tyypin 1 diabetekseen saamastaan hoidosta ja tuesta. Kirjoittajaa kiinnosti myös saada selville, miten diagnoosi on vaikuttanut heihin eri elämänvaiheissa. Tutkimuksen tavoitteena olikin selvittää nuorten kokemuksia elämästä tyypin 1 diabeteksen kanssa.

Tarkoituksen ja sen kysymyksiin vastaamiseksi käytettiin kvalitatiivista menetelmää ja puolistrukturoituja haastatteluja. Tutkimukseen osallistui neljä nuorta, joilla oli diagnosoitu tyypin 1 diabetes. Osallistujat olivat 20-25-vuotiaita. Kerätty aineisto analysoitiin kvalitatiivisella sisältöanalyysillä ja sen perusteella muodostettiin neljä pääkategoriaa ja yksitoista alakategoriaa.

Suunnitellut pääkategoriat ovat tuki, hoito, arkielämä ja elämänvaiheet ja diagnosointi. Tulokset vaihtelevat, mutta yhteistä on se, että osallistujat olivat oppineet elämään diagnoosin kanssa ja luoneet itselleen toimivan arjen taudin haasteista huolimatta. Tulos heijastuu Dorothea E. Oremin itsehoitoteoriaan.