Barn uppför sig om de kan: En studie om vilka metoder handledare inom sociala branschen kan använda vid problemskapande beteende hos barn med intellektuell funktionsnedsättning

Abstract

Detta examensarbete handlar om metoder som kan användas vid problemskapande beteende hos barn med intellektuell funktionsnedsättning. Barn med intellektuell funktionsnedsättning har en större risk att få problemskapande beteende, än barn utan en funktionsnedsättning. Detta kan bero på barnets miljö, språkförmågor och krav som ställs på barnet. Det har i media uppmärksammats att personal som jobbar med denna klientgrupp inte har tillräckligt med metoder för att hantera svåra situationer.

Syftet med detta examensarbete var att ta reda på vilka metoder handledare inom den sociala branschen använder vid problemskapande beteende. Jag ville också ta reda på om det finns metoder som ämnar sig att användas med barn som har en intellektuell funktionsnedsättning. Allt detta för att få en ökad kunskap om hur man som handledare i framtiden kan bemöta problemskapande beteende hos barn med intellektuell funktionsnedsättning.

Metoden och tillvägagångsättet som använts är en kvalitativ intervjustudie. Fyra olika handledare som jobbar inom sociala branschen har intervjuats för denna studie. Alla informanterna arbetar med barn som har en intellektuell funktionsnedsättning. Intervjuerna följde en halvstrukturerad intervjuguide. För analys användes kvalitativ innehållsanalys.

Resultatet visar att det finns olika metoder som är ämnade att användas med personer som har en intellektuell funktionsnedsättning. Metoder som handledare inom sociala branschen använder är bland annat lågaffektivt bemötande, alternativ kompletterande kommunikation (AKK), uppmärksam samvaro i samspel (HYP) och Avekki. Resultatet visar också att förutseende och förebyggande är viktigare än att hantera problemskapande beteende då det uppstår.

This thesis describes methods that can be used for managing challenging behavior in children with intellectual disabilities. Children with intellectual disabilities have a greater risk of challenging behavior, than children without disabilities. This may be because of the child´s environment, language abilities and demands places on the child. It has been noticed in the media that staff who work with this client group do not have enough methods to handle difficult situations.

The purpose of this thesis was to study which methods professionals in the social sector use when dealing with challenging behavior. The writer also wanted to find out if there are methods intended to be used with children who have an intellectual disability. All this to gain an increased knowledge, as a future professional in the social field of work, of how to address challenging behavior in children with an intellectual disability.

The method and approach used in this study is qualitative interviews. Four different professionals in the social field of work have been interviewed for this study. All the interviewed persons work with children who has an intellectual disability. The interviews followed a semi-structured interview guide. For analysis a qualitative content analysis was used.

The results show that there are different methods that are intended to be used with people who have an in intellectual disability. Methods the professionals use, include low-arousal treatment, augmentative and alternative communication (AAC), hanging out program (HOP) and Avekki. The results also show that anticipation and prevention are more important than dealing with challenging behavior when it occurs.