Oikeasti vai leikisti: Hahmotelma eräästä teatterinäkemyksestä

Abstract

Opinnäytetyöni tavoitteena on hahmottaa oma teatterikäsitykseni ja siten vahvistaa taiteellista identiteettiäni vastaamalla kysymyksiin: Mitä teatteri mielestäni on? Miksi teatteria on? Millaista on hyvä teatteri ja näyttelijäntyö? Teatteritaiteen harjoittajana minulla on sekä tarve että velvollisuus tiedostaa teatterikäsitykseni, muodostaa teatteriesityksen ideaali ja pyrkiä saavuttamaan se.

Koulutukseni on antanut minulle perusvalmiudet hyvän teatteriesityksen tekemiseen, mutta loistavaan esitykseen tarvitaan vielä lisää – siinä tulee olla sitä jotakin. Tässä työssäni etsin niitä elementtejä, jotka mielestäni tekevät esityksestä tavallista paremman. Teatteriesityksen kollektiivisuus tapahtumana ja sen mahdollistama kokijoiden alitajuntojen sulautuma, teatteritaiteen tapahtumallisuus sekä yhdessä luomisen kokemus ovat olennaisia asioita analyysissäni. Pohdin mikä tekee näyttelijästä tähden. Tarkastelen katsojan ja esityksen välille syntyvää fiktiosopimusta ja pohdin voiko liiallinen pyrkimys realismiin kääntyä itseään vastaan. Etsin myös keinoja siihen, kuinka teatteriesitys voisi paremmin aktivoida ja antaa tilaa katsojan mielikuvitukselle. Peilaan ajatuksiani David Mamet’n ja Yoshi Oidan kirjoituksiin teatterista.

Kuten teatteri itse, on teatterikäsityskin jatkuvan muutoksen alaisena. Sen takia on mahdollista hahmottaa ainoastaan se, mitä se juuri tällä hetkellä on. Esimerkkitapauksena käytän lopputyöni taiteellista osiota, ”Pinnalla” – monologia. Pohdin kuinka olen onnistunut saavuttamaan esitykselle antamani tavoitteet, mitä olen oppinut prosessin aikana ja miten esitys suhteutuu teatterikäsitykseeni.

Målet med mitt slutarbete är att utforma min teatersyn och därmed förstärka min konstnärliga identitet genom att svara på följande frågor:

Vad är teater för mig? Varför finns det teater? Hurdan är god teater och en god skådespelarprestation? Som teaterutövare har jag både behovet av och skyldighet att klargöra min teatersyn, forma ett ideal för en teaterföreställning och sträva till att nå detta ideal. Min utbildning har gett mig grundläggande färdigheter för att kunna skapa en god teaterföreställning, men för en utmärkt föreställning behöver man ännu mera – den måste ha det lilla extra.

I detta arbete söker jag efter de element som gör föreställningen bättre än vanligt.

Den helhet som en teaterföreställning utgör, som en händelse och som möjliggör ett sammansmältande av deltagarnas undermedvetna, teaterkonstens karaktär som händelse och kollektivt skapande, är viktiga delar av min analys. Jag diskuterar kring vad det är som gör skådespelaren till en stjärna. Jag undersöker fiktionskontrakten som föds mellan åskådaren och skådespelaren och diskuterar om det kan hända att en för stor strävan till realism kan vända sig mot sig själv. Jag letar också efter olika sätt att få teaterföreställningen att aktivera och ge mera rum åt åskådarens egen fantasi. Jag speglar mina tankar i David Mamets och Yoshi Oidas skrifter om teater.

Så som teater i sig är även synen på teater stadd i kontinuerlig förändring. Därför är det bara möjligt att uppfatta det som är just nu. Som ett exempel använder jag den konstnärliga delen av mitt slutarbete, monologen ”Pinnalla”. Jag diskuterar kring hur jag har lyckats nå de mål som jag satt för den och vad jag har lärt mig under processen och hur föreställningen förhåller sig till min teatersyn.

The aim of my thesis is to perceive my perception of theatre and thereby build up my artistic identity by answering the following questions: What I think theatre is Why theatre is? What is good theatre and what makes a good actor or actress? As a carrier of theatre arts I have a demand together with responsibility to be aware of my perception of theatre; to create the ideal of the performance and try to achieve it. My education has given me the basic preparedness to make a good show for theatre, but it needs a lot more to make it a brilliant one – it needs to have that extra something. In this work of mine I’m looking for the elements that make the performance better than the average.

The collective nature of theatre and a merger of spectators’ subconscious enabled by the event and the experience of creating together are essential matters in my analysis. I discuss what makes an actor or an actress a star. I’m studying a contract of fiction that comes to exist between the spectator and the performance, and excessive attempt towards realism as well: can it turn against itself?

I’m also searching better ways for theatre performance to activate and give space for our imagination. I’m mirroring my thoughts to David Mamet’s and Yoshi Oida’s writings about theatre. The perception of theatre is under a continuous change like theatre itself; that’s why it’s only possible to define what it is at this very moment. I use my artistic thesis as a case study, monologue called “Pinnalla”. I’m discussing how I have succeeded to achieve the goals I set to it, what I have learned along the process and how this performance relates to my perception of theatre.