En Skånsk Hämndsaga: när kan explicit våld vara meningsfullt berättande i ett filmmanus?

Abstract

När jag skrev mitt manus En Skånsk Hämndsaga som är en våldsam berättelse om en man som utkräver hämnd mot sina gamla mobbare, så var jag orolig att det skulle anses vara exploaterande på grund av det extrema våldet. Det ledde mig till att bli intresserad av exploitation filmer och meningsfullt berättande, och jag ämnar svara på frågan när kan explicit våld vara meningsfullt berättande i ett filmmanus. För att svara på denna fråga så analyserar jag berättandet i mitt manus och om mitt manus fyller kriterierna för en exploitation film. Det är en subjektiv analys gällande manusets karaktärer och teman för att avslöja min films intentioner. Medan scenerna som skildrar extremt våld kan anses som exploaterande så är de viktiga för berättelsen, och de är inte skildrade på ett sätt som tar det för långt. Genom analysen av mitt manus så kom jag till slutsatsen att gränsen mellan en film som är exploaterande eller inte är obestämd. Exploitation filmer anses generellt att ha inkonsekvent berättande med mer fokus på scener som är exploaterande, men denna analys visar att explicit våld har en plats i mitt manus, och att det inte blir exploaterande. Allt våld som finns där, existerar av en anledning och den anledningen blir desto tydligare i min analys.