Distansrehabiliteringens effektivitet inom stöd- och rörelseorgans problematik: en allmän litteraturstudie

Abstract

Stöd- och rörelseorgans problematik är den vanligaste orsaken för finska befolkningen att besöka en läkare. Stöd- och rörelseorgans problematik orsakar de största kostnaderna i Finlands sjukvård. De försämrar befolkningens livskvalité och arbetsförmåga och hör till den vanligaste orsaken för sjukfrånvaro från arbetet. Med distansrehabilitering menar man att fysioterapin som tjänsteleverantören erbjuder på, sker via distans. Vid distansrehabilitering är klienten och fysioterapeuten geografiskt på olika ställen och kommunicerar med hjälp av informationsteknik. Till distansrehabiliteringens fördelar hör det till exempel att man kan erbjuda rehabiliteringsmöjligheter för de invånare som bor i mera avlägsna områden och för människor som har svårt att röra på sig och ta sig fram till fysioterapi kliniken. Syfte med detta arbete är att utreda effektiviteten av distansrehabilitering i samband med stöd- och rörelseorgans problematik och besvara hurdana resultat man kan åstadkomma med distansrehabiliteringen. Arbetets frågeställning är: Hur kvalitativt och pålitligt är det att utföra fysioterapeutisk bedömning på distans? Detta arbete är en allmän litteraturstudie och som metod har det använts en kvalitativ innehållsanalys. Resultaten av denna litteraturstudie visar att distansrehabilitering kan vara en effektiv behandlingsmetod för att rehabilitera klienter med stöd- och rörelseorgans problematik. Man åstadkom goda resultat för att främja livskvalitén och minska smärtan. Distansrehabilitering anses vara effektivt för att rehabilitera klienter efter ortopediska operationer, såsom protesoperationer. I studien fann man svaga bevis hur kostnadseffektivt distansrehabilitering är och för vilken klientgrupp distansrehabilitering är effektivaste för.