Närvarons kraft i den kreativa skrivprocessen : en granskning av manuset "I lend you my flesh"

Abstract

Att skriva är för mig som att springa, ibland löper det på och jag glömmer tid och rum och ibland tar det emot, jag tittar jämnt på klockan och distraherar mig själv. På de ställen där jag upplevt att jag tappat kontrollen och förts in i ett tillstånd av total närvaro fascinerar mig. Vad är det som hjälper mig att nå ett tillstånd av ”närvaro” då jag skriver och hur tar det sig i uttryck i en text?

Jag har bett sju informanter läsa mitt råmanus ”I lend you my flesh” som jag skrivit under Monika Fagerholms manuskurs. Via en fenomenologisk enkätundersökning har de svarat på frågorna: På vilka ställen upplevs ”närvaro” i manuset ”I lend you my flesh” och vad beror den upplevelsen på? Via informanternas svar har jag kommit fram till att upplevelsen av närvaro i texten beror både på en sinnlig gestaltning och på personlig igenkänning. Att våga vara personlig i en text bidrar alltså till högre igenkänning hos läsaren.

Forskningen har gett mig värdefull respons på min egen skrivprocess och framförallt tron på att utveckla manuset och göra det till en färdig bok. Att få sitt manus läst utan att vara utgiven är inte alla förunnat, därför har denna forskning gett mening till mitt egna skapande.

Writing for me is like running. Sometimes it flows and I forget time and space, and sometimes it is the opposite; I keep looking at the clock and keep distracting myself. I am fascinated by the moments where I experience a loss of control. What helps me to reach a state of "presence" when I write and how is it expressed in a text? I have asked seven people to read my raw manuscript "I lend you my flesh" which I wrote during Monika Fagerholm's writing course. Via a phenomenological survey, they have answered the questions: In which places is "presence" experienced in the text, and what does that experience depend on?

Through the participants’ answers, I have come to the conclusion that the experience of presence in the text depends both on the quality of the writing and on personal recognition. Daring to be personal in one’s work does contribute to higher recognition by the reader. The research has given me valuable feedback on my own writing process and, above all, the belief in developing the manuscript and turning it into a finished book. Not everyone is blessed to have their work read without being published, so this research has given meaning to my own artistic development process.