Varför frågar banken? : en analys av kundkontrollsfrågor

Abstract

I examensarbetet redogörs för åtgärder om kundkontroll som banken tar mot privatpersoner. Rent konkret innebär detta en analys av frågorna som banken ställer av kunder både i början av ett nytt kundförhållande och fortlöpande under att ett befintligt kundförhållande upprätthålls.

Syftet med examensarbetet var att redogöra för uppgifter om kundkontroll som banken samlar in av sina kunder i form av frågor och analysera dem samt lagen för att ta reda på om och hur frågorna kan motiveras med lag. För att fördjupa mig i ämnet gjordes en litteraturstudie för den teoretiska delen och till den empiriska delen användes den rättsdogmatiska metoden. Källorna i båda delarna bestod till största del av rättskällor i form av finsk lag, regeringspropositioner, EU-direktiv. Relevanta myndigheters webbsidor och böcker som behandlar ämnet användes också.

Resultatet som togs fram ur analysen visade att banken enligt lagen har skyldigheter som baserar sig på beslut som tagits på EU-nivå och att banken både kan och måste ställa dessa frågor. I analysen behandlades de frågor som samtliga banker som tagits i beaktande själva informerat om att de frågar sina kunder. Eventuella tilläggsfrågor som banken frågar behandlas inte inom ramen för detta arbete.

Tämän opinnäytetyön tarkoituksena oli analysoida asiakkaan tuntemiseen liittyviä kysymyksiä, joita pankit esittävät asiakkailleen sekä uuden asiakassuhteen alussa että jatkuvasti olemassa olevan asiakassuhteen ylläpitämisen aikana ja lain perusteella selvittää, voiko ja miten ne voidaan perustella.

Aiheeseen pureuduttiin teoreettisen osan osalta kirjallisuuskatsauksen avulla. Analyysissa sovellettiin oikeusdogmaattista menetelmää. Pääasiallisina lähteinä käytettiin oikeuslähteitä, kuten Suomen lakia, hallituksen esityksiä ja EU-direktiivejä. Myös oleellisten viranomaisten verkkosivustoja ja muun muassa aiheeseen keskittyviä kirjoja hyödynnettiin.

Tutkimuksen tulos osoitti, että pankilla on lain mukaan velvoitteita, jotka perustuvat EUtasolla tehtyihin päätöksiin, jonka takia pankilla on sekä velvollisuus että oikeus esittää nämä asiakkaan tuntemiseen liittyvät kysymykset. Tässä tutkielmassa ei käsitelty mahdollisia lisäkysymyksiä, joita pankki voi esittää, mikäli esimerkiksi huomataan epäilyttävää toimintaa.

The aim of this thesis was to analyse the questions that banks ask their customers both at the initiation of a new customer relationship and continuously during the maintenance of an existing customer relationship and based on the law, explain whether and how they can be justified.

To delve into the subject a review of literature was conducted for the theoretical part. The legal dogmatic method was applied for the analysis. The sources that were used mainly consisted of legal sources such as Finnish law, government proposals and EU directives. Websites of relevant authorities and books addressing the topic were also used.

The results obtained from the analysis showed that, according to the law, the bank has obligations based on decisions made at the EU level, and therefore, they both must and can pose these questions. The analysis addressed the questions that the banks had informed customers they ask regardless of whether there is a risk of suspicious activity or not. Any additional questions that the bank may ask were not addressed in this thesis.