Stalking – olaga förföljelse: är den finska lagen ändamålsenlig?

Abstract

Stalkning, eller olaga förföljelse, är ett ämne som många i samhället tror är ett brott som endast kändisar råkar ut för, men så är det inte. De flesta offer är privatpersonen som blir stalkad av sin ex-partner. Stalkning är ett brott i Finland sedan 2014, men ändå ser vi inte många rättsfall var paragrafen i strafflagen används.

Syftet med examensarbetet är att redogöra för vilket sätt ett offer skyddas enligt finsk lag och att utvärdera om denna lagstiftning är ändamålsenlig, samt att belysa vad ett offer kan göra i förebyggande syfte. Den huvudsakliga målsättningen med detta arbete är att sprida information och kunskap om ämnet stalking.

Till den teoretiska delen har en litteraturstudie gjorts för att svara på var den finska strafflagens paragraf om olaga förföljelse kom från.

Till empiriska delen har metoden rättsdogmatik använts. Rättsdogmatik innebär att analysera och tolka lagtext.

En slutsats på den primära forskningsfrågan kunde dras på det sättet att det är en svår och komplicerad fråga att ge ett rakt svar på. Under vissa tolkningar verkar vår lag vara tillräcklig för att skydda offer, men det finns alltid gråzoner. Det verkar dock ändå som att vår lag är tillräckligt omfattande, och det primära problemet verkar vara samhällets låga kunskapsnivå i ämnet och att brottet inte rapporteras till polis eller annan myndighet.

Stalking eli vainoaminen on aihe ja rikos, jonka moni luulee koskevan vain julkisia tai kuuluisia henkilöitä. Näin ei kuitenkaan ole. Suurin osa uhreista on yksityishenkilöitä, joita entinen kumppani vainoaa. Vainoaminen on ollut rikos Suomessa vuodesta 2014 lähtien, mutta ei löydy paljonkaan tapauksia, joissa pykälä on tullut käytetyksi. Opinnäytetyön tarkoitus on antaa selitys sille, millä tavalla uhria suojataan Suomen laissa, ja arvioida, onko tämä laki tarkoituksenmukainen. Opinnäytetyö myös valaisee uhrin mahdollisia tekoja ennaltaehkäisevään vainoamiseen. Opinnäytetyön ensisijainen tavoite on levittää tietoa vainoamisesta.

Teoreettiseen osaan on käytetty kirjallisuuden tutkimusta selvittämään, mistä Suomen rikoslain pykälä vainoamisesta tuli.

Empiiriseen osaan on käytetty oikeusdogmatiikkaa, mikä tarkoittaa lakitekstin analysointia ja tulkintaa.

Johtopäätös ensisijaiseen tutkimuskysymykseen on, että kysymys on vaikea ja monimutkainen antaakseen suoran vastauksen. Joidenkin tulkintojen mukaan laki on riittävä suojellakseen uhria, mutta aina löytyy harmaita alueita. Näyttää kuitenkin siltä, että laki on riittävän kattava, ja ensisijainen ongelma lienee yhteiskunnan matala tietotaso kyseessä olevasta aiheesta, että rikoksia ei aina ilmoiteta poliisille tai muulle viranomaiselle.

Stalking is a phenomenon that many in our society mistakenly believe only happens to celebrities, but this is not the case. Most victims are private individuals whose ex-partners stalk them. Stalking has been a crime in Finland since 2014, but we have yet to see many cases where the relevant provision in the criminal law is applied.

The primary goal of this thesis is to elucidate how a victim is protected under Finnish law and to assess the appropriateness of the legislation. The thesis also explores preventive measures for stalking victims. Its overarching aim is to disseminate information and knowledge about stalking.

For the theoretical section, a literature study was conducted to trace the origin of the relevant paragraph in Finnish criminal law.

The empirical part employed the legal dogma method, which involves analyzing and interpreting legal texts.

The conclusion regarding the primary research question is that it is challenging and complex to provide a straightforward answer. Under certain interpretations, it appears that our law is sufficient to protect a victim, but there are always gray areas. It seems, however, that our law is comprehensive enough, and the primary issue lies in the low level of societal knowledge about the subject and the fact that these crimes often go unreported to the police or other authorities.