En kvalitativ litteraturstudie om kulturell kompetens inom vården

Abstract

Forskning om kulturell kompetens inom vården har ökat på senare tid med fokus på att undersöka hur kulturell mångfald påverkar vården och hur vården kan anpassa sig för att möta de olika behoven som uppstår i ett mångkulturellt samhälle. Den ökande kulturella mångfalden i samhället skapar ett behov av medvetenhet och kompetens i att bemöta patienter med olika språk från andra kulturer och religioner. Min personliga anknytning till ämnet härstammar från min tidiga erfarenhet av att flytta till Finland. Som ung lärde jag mig snabbt det svenska språket och blev den som fungerade som tolk när vi besökte mödrarådgivningen, sjukhuset och förlossningen. Ingen ifrågasatte min roll som tolk även om jag bara var 14 år gammal. Mitt engagemang för ämnet kulturell vård växte större när jag fick förstahandserfarenhet av dess utmaningar genom min roll som tolk inom social- och hälsovården.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur ökad kulturell kompetens bland sjukskötare kan bidra till att förbättra interaktion inom hälso- och sjukvården. Examensarbetet analyserar även vilka utmaningar sjukskötaren står för i mångkulturella vårdmiljöer. Frågeställningen i detta arbete är hur sjukskötaren kan öka sin kulturella kompetens och skapa en mer rättvis och jämlik vårdmiljö för alla. Vilka utmaningar finns det i en mångkulturell vårdmiljö?

Examensarbetet belyser behovet av att integrera kulturella faktorer i vården för att förbättra vårdkvaliteten och resultatet för klienterna. Detta är i enlighet med Leiningers insikter om kulturens avgörande roll för att förstå hälsa och sjukdom. Centrala teman som kommer fram i resultatet är språk- och kommunikationssvårigheter, bristfällig kunskap i transkulturell vård och behovet av mera stöd från vårdinrättningar för att underlätta förändringar i vårdande. För att möta dessa utmaningar krävs det ökad kulturell medvetenhet, interkulturell förståelse och bättre kommunikation för att säkerställa att vården är anpassad till patienternas specifika behov och att den är rättvis oavsett patienternas kulturella bakgrund.

Research on cultural competence in healthcare has increased recently with a focus on examining how cultural diversity affects healthcare and how healthcare can be adapted to meet the different needs that arise in a multicultural society. The increasing cultural diversity in society creates a need for awareness and competence in dealing with patients from other cultures, beliefs and with different languages. My personal connection to the subject stems from my early experience of moving to Finland. As a young person, I quickly learned the Swedish language and became the one who functioned as an interpreter when my mother visited the maternity clinic, the hospital, and the delivery. No one questioned my role as an interpreter even though I was only 14 years old. My commitment to the subject of cultural care grew as I gained first-hand experience of its challenges through my role as an interpreter in the social and health care sector.

The purpose of this thesis is to examine how increased cultural competence among health care workers can contribute to improving interaction within the health care sector. The thesis also analyses the challenges health care workers face in a multicultural environment. The questions this thesis will answer is how health care workers can increase their cultural competence and create a fair and more equal care environment for everyone. Moreover, what challenges are there in a multicultural care environment?

The thesis highlights the need to integrate cultural factors in the care sector to improve the quality of care and the outcome for clients. This is in accordance with Leininger's insights about the crucial role of culture in understanding health and disease. Central themes that emerge in the results are language and communication difficulties, insufficient knowledge in cultural issues and the need for more support from care facilities to facilitate changes in care. To meet these challenges, increased cultural awareness, intercultural understanding and better communication are required to ensure that care is adapted to the specific needs of patients.