Det är alltjämt bra om en anhörig är med! : en kvalitativ studie om anhörigas delaktighet när den närstående är patient på en vuxenpsykiatrisk avdelning

Abstract

Som anhörig till person med psykisk sjukdom besitter man kunskap och information om den närståendes sjukdomstillstånd och denna information kan vara värdefull för personal i den psykiatriska vården.

Syftet med examensarbetet var att undersöka hur och om de anhörigas kunskap och information om den närstående beaktas under vårdperioden och hur personalen förhåller sig till anhörigas situation när en närstående är intagen för vård. Frågeställningarna för undersökningen var På vilket sätt inkluderas anhöriga i närståendes vårdperiod och finns det i så fall någon plan för det? På vilket sätt beaktas patientens och de anhörigas livssituation under vårdperioden, hur ser personalens tillvägagångssätt ut ifall det finns ett behov för stödåtgärder i hemmet? Hur ser samarbetet ut mellan vårdpersonalen och socialarbetare under patientens vårdperiod?

Jag valde intervju som metod för min kvalitativa undersökning. Jag intervjuade två vårdare och en socialarbetare på två vuxenpsykiatriska avdelningar. Intervjusvaren analyserades med innehållsanalys och tolkades utgående från det relationsetiska perspektivet. Resultatet av innehållsanalysen gav två tydliga teman; anhörigas delaktighet och självbestämmanderätten. Resultatet visar att de anhörigas kunskap och information beaktas och anses vara värdefull och att anhörigas delaktighet är uppskattad av personalen. Anhöriga inkluderas i den mån det är möjligt på grund av självbestämmanderätten och andra styrdokument. Det framkom även att personalen ofta upplever anhörigstödet otillräckligt från deras sida och anhöriga hänvisas till den psykiatriska polikliniken för att få stöd. På avdelningarna är patientvården det centrala. Det mest intressanta resultatet var hur stark självbestämmanderätten är som hindrar anhörigas delaktighet i närståendes psykiatriska vård.

Mielenterveyspotilaan omaisena hänellä on tietoa läheisen sairaustilasta ja tämä tieto voi olla arvokasta psykiatrisen hoidon henkilöstölle.

Tutkintotyön tarkoituksena oli selvittää, miten ja otetaanko omaisten tieto läheisestä huomioon hoitojakson aikana ja miten henkilökunta suhtautuu omaisten asemaan läheisen ollessa hoidettavana. Tutkimuksen kysymysasettelut olivat: Miten omaiset sisällytetään läheisten hoitojaksoon ja onko siitä suunnitelmaa? Millä tavoin potilaan ja omaisten elämäntilanne hoitojakson aikana otetaan huomioon, millainen on henkilöstön lähestymistapa, jos kodin tukitoimille on tarvetta? Mikä on hoitohenkilöstön ja sosiaalityöntekijöiden välinen yhteistyö potilaan hoitojakson aikana?

Valitsin haastattelun laadullisen tutkimukseni menetelmäksi. Haastattelin kahta hoitajaa ja yksi sosiaalityöntekijä kahdella aikuispsykiatrisella osastolla. Haastatteluvastaukset analysoitiin sisältöanalyysin avulla ja tulkittiin relaatioetiikan näkökulmasta. Sisältöanalyysin tulos toi kaksi selkeää teemaa; omaisten osallisuuden ja itsemääräämisoikeuden. Tulos osoittaa, että omaisten tieto otetaan huomioon ja niitä pidetään arvokkaana ja että omaisten osallisuus on henkilöstön arvostamaa. Omaiset sisällytetään mukaan siinä määrin kuin se on mahdollista itsemääräämisoikeuden ja muiden ohjausasiakirjojen vuoksi. Lisäksi kävi ilmi, että henkilökunta kokee usein omaisten tuen riittämättömäksi ja omaiset ohjataan psykiatriseen poliklinikkaan saamaan tukea. Osastoilla potilaiden hoito on kuitenkin keskeinen asia. Mielenkiintoisin tulos oli itsemääräämisoikeuden vahvuus esteenä omaisten osallistumiselle läheisten psykiatriseen hoitoon.

As a relative of a person with a mental illness, you have knowledge and information about the close relative´s medical condition and this information can be valuable for mental health professionals.

The aim of this thesis was to examine how and whether knowledge and information of the relatives about the close relative is considered during the period of care and how the staff relates to the situation of relatives when a close relative is admitted for care. The questions at issues were How are relatives included in close relative´s care period and is there a plan for that? How is the life situation of the patient and their relatives considered during the period of care, what is the approach of the staff if there is a need for support measures at home? What does the cooperation between the health care staff and social workers look like during the patient's period of care?

I chose interview as the method for my qualitative research. I interviewed two carers and a social worker in two adult psychiatric wards. The interview responses were analyzed with content analysis and interpreted based on the relational ethical perspective. The results of the content analysis gave two clear themes: the participation of relatives and the right to self-determination. The result shows that the knowledge and information of the relatives is taken into account and considered valuable, and that the participation of the relatives is appreciated by the staff. Relatives are included to the extent possible due to the right of selfdetermination and other governing documents. It was also revealed that staff often experience inadequate family support on their part and relatives are referred to the psychiatric outpatient clinic for support. On the wards patient care is central. The most interesting result was how strong the right of self-determination is as an obstacle to the participation of relatives in the psychiatric care of relatives.