”Man har någonting att göra med händerna i stället för att sitta inom fyra väggar och må dåligt": en kvalitativ intervjustudie om betydelsen av en meningsfull dagsaktivitet och möjliggörandet för deltagande hos personer som lever med konsekvenserna av psykisk ohälsa

Abstract

Syftet med den här kvalitativa studien var att undersöka vilken betydelse en meningsfull dagsaktivitet har, kartlägga vilka stödmekanismer som existerat för att hitta och delta i sådana aktiviteter samt att identifiera vilka konsekvenser som kan uppstå när det saknas en meningsfull dagsaktivitet för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. För att samla in datamaterial till studien användes semistrukturerade intervjuer. Det insamlade datamaterialet analyserades sedan enligt metoden kvalitativ innehållsanalys, vilket möjliggjorde att djupare förstå deltagarnas perspektiv och erfarenheter. Deltagarna i intervjuerna hade alla olika erfarenheter av psykisk ohälsa vilket gav en bredare bild av ämnet. Examensarbetets teoretiska utgångspunkt baserades på Antonovskys (2005) teori om KASAM, känsla av sammanhang.

Resultatet i studien visade att en meningsfull dagsaktivitet hade en positiv betydelse på psykisk, social och emotionell hälsa. En meningsfull dagsaktivitet gav bland annat mentalt stöd, känsla av tillhörighet, positiva känsloupplevelser och känslan av att vara värdefull. Stödjande faktorer för deltagarna var vården, omgivningen och den egna förmågan. Kunnig vårdpersonal, vänner, familj, föreningar, sänkta krav och individens egen motivation är exempel på faktorer som varit stöd för deltagande i en daglig aktivitet. När en meningsfull dagsaktivitet saknades kunde det leda till ekonomiska, sociala och psykiska konsekvenser. De ekonomiska konsekvenser som uppstod vid avsaknaden av till exempel lönearbete inkluderade låg inkomst, vilket gjorde det svårt betala utgifter och ledde till behovet att prioritera bort vissa förnödenheter. Sociala konsekvenser vid avsaknaden av en meningsfull dagsaktivitet var stigma och fördomar från andra i samhället och på arbetsplatser, samt att känslan av gemenskap som ofta fås på jobbet saknades. Psykiska konsekvenser var ett försämrat mående, ökad ångest och inaktivitet vid avsaknaden av aktiviteter som håller en sysselsatt. Att främja social gemenskap och deltagande i en meningsfull aktivitet är positivt för individen, samhället och vården. Detta skulle kunna minska antalet återinläggningar inom sjukvården.

The aim of this qualitative study was to investigate the importance of meaningful daily activities, to identify support factors available to find and participate in such activities, and to determine the potential consequences in the absence of meaningful daily activity among individuals with experience of mental health issues. The study’s data collecting method consisted of semi-structured interviews. The collected data was analyzed according to qualitative content analysis, allowing for a deeper understanding of the participants' perspectives and experiences. The participants in the interviews had a variety of experiences with mental illness, providing a broader perspective on the topic. The theoretical framework for the thesis was based on Antonovsky's theory (2005) KASAM, theory of context.

The results of the study showed that a meaningful daily activity had a positive impact on mental, social, and emotional health. A meaningful daily activity provided mental support, a sense of belonging, positive emotional experiences, and the feeling of being valuable. Supporting factors for the participants were healthcare, the environment, and their own abilities. Competent healthcare professionals, friends, family, associations, lowered demands, and the individual's own motivation are examples of factors that supported participation in a daily activity. When a meaningful daily activity was lacking, it could lead to economic, social, and psychological consequences. The economic consequences of the absence of, for example, paid work, included low income, which made it difficult to pay expenses and led to the need to prioritize certain necessities. Social consequences in the absence of a meaningful day activity included stigma and preconceptions in society and workplaces, as well as the lack of a sense of community that is often gained at work. Mental consequences included worsened well-being, increased anxiety, and inactivity in the absence of activities that keep one occupied. Promoting social inclusion and participation in a meaningful activity is positive for the individual, society, and healthcare. This could reduce the number of rehospitalizations.