Alarm som väcker starka känslor och reaktioner: en kvalitativ studie om räddningspersonalens behov och upplevelser av debriefing

Abstract

Jobbet som brandman eller akutvårdare innefattar många känslomässiga stunder och reaktioner. Denna yrkesgrupp utsätts ständigt för påfrestande alarm och ibland behövs ett stöd, i form av debriefing. Debriefing innebär genomgång av en händelse och finns tillgänglig efter känslomässigt berörda alarm. Ett betydelsefullt stöd som också behövs för att försöka förhindra utvecklandet av dålig mental hälsa.

Syftet med studien var att få en bättre uppfattning om hur betydelsefull debriefing är för brandmän och akutvårdare. Har de någon nytta av den efter känslomässigt berörda alarm och hjälper debriefingen att faktiskt kunna gå vidare och lämna händelsen efteråt. Samt om det skiljer sig något mellan brandmännen och akutvårdarna. Studien ger även en inblick i debriefing modeller och dess faser samt skillnaden mellan posttraumatiskt stressyndrom och posttraumatisk stressreaktion.

Till studien valdes kvalitativ intervjumetod som datasamlingsmetod där en brandförman, två brandmän samt tre akutvårdare intervjuades för att få svar på frågeställningarna. Som teoretisk utgångspunkt användes Aaron Antonovskys teori KASAM.

Resultatet delas in i tre huvudkategorier: räddningspersonalens behov av debriefing, upplevelserna av debriefing och stödet som fås. Av dessa huvudkategorier skapades tillhörande underkategorier som belyser räddningspersonalens erfarenheter och upplevelser av debriefing. I resultatet framkommer det att alla respondenter är enade om att debriefing utan tvekan behövs. De upplever att debriefing alltid ordnas när behovet finns och att det främsta stödet är ventilerande diskussioner tillsammans med kollegorna som närvarat på samma alarm.

Palomiehen tai ensihoitajan työhön kuuluu monia tunne elämän hetkiä ja reaktioita. Tämä ammattiryhmä on jatkuvasti alttiina rasittaville hälytyksille, ja joskus tarvitaan tukea debriefingin muodossa. Debriefing tarkoittaa tapahtumaa, jota saadaan tunneperäisten hälytysten jälkeen. Debriefing on tärkeä tuki jota tarvitaan huonon mielenterveyden kehittymisen estämiseksi.

Tutkimuksen tarkoituksena oli saada parempi käsitys debriefingin merkityksestä palomiehille ja ensihoitajille. Onko heillä mitään hyötyä tunneperäisten hälytysten jälkeen ja auttaako debriefing jättämään tapahtumat taakse. Myös jos palomiehen ja ensihoitajien välillä on eroja. Tutkimus antaa myös kuvan debriefing malleista ja niiden vaiheista sekä traumaperäisten stressihäiriöiden ja posttraumaattisten stressireaktioiden välisistä eroista.

Tutkimukseen valittiin laadullinen haastattelumenetelmä tietojenkeruumenetelmäksi, jossa haastateltiin yksi paloesimies, kaksi palomiestä sekä kolme ensihoitajaa vastamaan kysymyksiin. Teoreettisena lähtökohtana käytettiin Aaron Anotonovskyn teoriaa KASAM.

Tulos jakautuu kolmeen pääryhmään: pelastushenkilöstön debriefingin tarpeeseen, debriefingin kokemuksiin ja saatuun tukeen. Näistä pääluokista luotiin siihen liityvät alaluokat, jotka valaisevat pelastushenkilöstön elämykset ja kokemukset debriefingistä. Tulos osoittaa, että kaikki vastaajat ovat yhtä mieltä siitä, että debriefing on epäilemättä tarpeellinen. He kokevat, että debriefing aina järjestetään kun tarve on olemassa, ja että tärkein tuki on ilmastoivia keskusteluja samassa hälytyksessä läsnä olleiden kollegojen kanssa.

The job as a firefighter or paramedic involves many emotional moments and reactions. This group of proffesionals are constantly exposed to stressful alarms and sometimes there is need of support, in the form of debriefing. Debriefing means a review of an event and is available after emotionally concerning alarms. Significant support that is also needed to try to prevent the development of poor mental health.

The aim of the study was to get a better idea of how significant debriefing is for firefighters and paramedics. Do they have any benefit from it after emotionally concerning alarms and does the debriefing help them to move on and leave the incident afterwards. Also if there are any differences between firefighters and paramedics. The study also provides an insight into debriefing models and it´s phases as well as the difference between post-traumatic stress disorder and post-traumatic stress response.

For the study, qualitative interview method as a data collection was chosen where a fire foreman, two firefighters and three paramedics were interviewed to get answers to the questions. As a theoretical starting point, Aaron Antonovsky’s theory KASAM was used.

The results fall into three main categories: the needs of debriefing for emergency workers, the experiences of debriefing and the support received. Of these main categories, associated subcategories were created highlighting the experiences and debriefing experiences of emergency workers. The results show that all respondents agree that debriefing is undoubtedly needed. They think that debriefing is always arranged when the need arises and that the main support is ventilated discussions together with the colleagues who attended the same alarm.