Hur institutionalisering hos personer med psykisk ohälsa kan motarbetas genom resursförstärkande arbetssätt : litteraturstudie

Abstract

Lärdomsprovet är en allmän litteraturstudie med syfte att redogöra för hur funktionsförmågan av vuxna personer med psykisk ohälsa kan förstärkas genom resursförstärkande arbetssätt för att motarbeta institutionalisering. Lärdomsprovets frågeställningar är vilka metoder förbättrar funktionsförmågan hos vuxna med psykisk ohälsa och vilka faktorer påverkar funktionsförmågan under psykiatrisk eller social rehabilitering hos vuxna med psykisk ohälsa. Institutionalisering i lärdomsprovet definieras som beteendeförändring av social tillbakadragenhet samt kliniskt ansvar och paternalism där professionella gör och bestämmer mycket över klientens liv. Lärdomsprovets avgränsning är att inte undersöka minderårigas, äldres eller grovt funktionshindrades institutionalisering. Teoretiska referensramen behandlar socialpedagogiska teorier om aktörskap, capability approach, autonomi, delaktighet i gemenskap, teori om erkännande, salutogenes och kasamteorin. Materialet innefattar 8 vetenskapliga artiklar som behandlar psykiatrisk/psykosocial eller social rehabilitering. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. De mest centrala resultaten i lärdomsprovet är betydelsen av övning av sociala färdigheter, social delaktighet, förbättring av mental hälsa och psykoedukation samt övning av vardagliga aktiviteter. Faktorer som påverkar psykiatriska rehabiliteringen är rätt tjänst till rätt person och hur olika funktionsnedsättningar påverkar rehabiliteringen. Som slutsats är det viktigt att klienten tillsammans med professionella utformar mål för rehabilitering. Gruppverksamhet ökar funktionsförmågan mera än andra former av psykiatrisk rehabilitering eftersom den stöder social funktionsförmåga samtidigt som verksamheten kan handla om en aktivitet eller inlärningsmål som stöder andra resurser eller former av funktionsförmåga. Gruppverksamhet är inte den bästa rehabiliteringsformen för alla på grund av individens varierande rehabiliteringsmål och nivå av funktionsförmåga. Genom resursförstärkande arbetssätt som ökar aktörskap, autonomi och självbestämmande kan klienten göra mera beslut om sitt liv i stället för professionella. Genom resursförstärkande arbetssätt som ökar delaktighet i gemenskap kan beteendeförändringen i form av social tillbakadragenhet motarbetas eftersom social tillbakadragenhet är ett resultat av miljö som inte främjar socialt umgänge, aktiviteter eller tillgång till världen utanför institutionen.