När det redan brustit: – En kvalitativ intervjustudie om kvinnors erfarenhet och upplevelse av eftervården vid perineala bristningar

Abstract

Det är vanligt med perinealabristningar vid en förlossning och över hälften av alla som föder vaginalt drabbas. Det finns olika faktorer som påverkar risken att drabbas av bristningar men det finns även en del som kan göras för att förebygga och förhindra stora skador. Perinealbristningar påverkar kvinnan både fysiskt och psykiskt och det är därför av stor vikt att rätt vård ges när skadan redan är skedd.

Studiens syfte var att beskriva kvinnors upplevelser och erfarenheter av eftervården hos de som drabbats av en perinealbristning och fått kvarstående besvär. Samt att beskriva vilket stöd och vilken vård de fick. Frågeställningarna i studien var: Vilken är kvinnors erfarenhet och upplevelse av eftervården vid perineala bristningar? Vilken typ av vård och stöd är viktigt för kvinnor vid en perinealbristning?

Den teoretiska utgångspunkten om använts är Halldórsdóttirs omvårdnadsteori, Caring and uncaring (Halldórsdóttir, 1996).

Metoden som användes var kvalitativ intervjustudie, vilken stödde syftet och frågeställningarna i studien. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultaten indikerar att kvinnorna upplevde bristande vård och stöd från vården efter perinealabristning. Många av dem kände sig inte delaktiga i den egna eftervården och saknade information om sina besvär och behandlingsalternativ. Önskemål framfördes om tillgång till fysioterapi och psykologiskt stöd samt att deras smärta och behov skulle tas på allvar av vården. Kvinnorna betonade vikten av att bli uppmärksammade och få anpassad vård utifrån individuella behov.

Slutsatsen är att vården kan förbättras för att bättre tillgodose kvinnors behov efter perinealabristning. Det finns en önskan om ökad medvetenhet bland vårdpersonalen och mer individanpassad vård. Informationen och stödet spelar en central roll i detta arbete. Det är viktigt att lyssna på patienternas upplevelser och involvera dem aktivt i sin eftervård för att säkerställa en mer holistisk och effektiv behandling.

Synnytyksissä perineumin repeämät ovat yleisiä, ja yli puolet synnyttäjistä kärsii niistä. On erilaisia tekijöitä, jotka vaikuttavat riskiin saada repeämiä, mutta on myös joitain asioita, joita voidaan tehdä niiden ehkäisemiseksi ja suurten vaurioiden estämiseksi. Perineumin repeämiä vaikuttaa sekä naisen fyysiseen että henkiseen hyvinvointiin, ja siksi on erittäin tärkeää, että asianmukaista hoitoa annetaan, kun vahinko on jo tapahtunut.

Tutkimuksen tarkoituksena oli kuvata naisten kokemuksia synnytyksen jälkeisestä hoidosta niiden osalta, jotka ovat kokeneet perineumin repeämän ja kärsivät jäljelle jäävistä vaivoista. Sekä kuvata sitä tukea ja hoitoa, jota he saivat. Tutkimuskysymykset olivat: Millaisia ovat naisten kokemukset jälkihoidosta välilihan repeämä yhteydessä? Millainen hoito ja tuki ovat tärkeitä naisille välilihan repeämä yhteydessä?

Käytetyt teoreettiset lähtökohdat ovat Halldórsdóttirin hoitoteoria, Caring and uncaring (Halldórsdóttir, 1996).

Käytetty menetelmä oli laadullinen haastattelututkimus, joka tuki tutkimuksen tarkoitusta ja kysymyksiä. Aineisto analysoitiin laadullisella sisällönanalyysillä. Tulokset osoittavat, että naiset kokivat saavansa puutteellista hoitoa ja tukea terveydenhuollosta välilihan repeämä jälkeen. Monet heistä eivät tunteneet osallistuvansa omaan jälkihoitoonsa eivätkä saaneet tietoa vaivoistaan ja hoitovaihtoehdoista. Toiveita esitettiin fysioterapian ja psykologisen tuen saatavuudesta sekä siitä, että heidän kipunsa ja tarpeensa otettaisiin vakavasti terveydenhuollossa. Naiset korostivat, että on tärkeää tulla huomioiduksi ja saada yksilöllisten tarpeiden mukaista hoitoa.

Johtopäätös on, että terveydenhuoltoa voidaan parantaa vastaamaan paremmin naisten tarpeita välilihan repeämä jälkeen. On toiveita terveydenhuollon henkilökunnan lisääntyneestä tietoisuudesta ja yksilöllisemmästä hoidosta. Tiedon ja tuen rooli on keskeinen tässä työssä. On tärkeää kuunnella potilaiden kokemuksia ja osallista heidät aktiivisesti jälkihoitoonsa varmistaakseen kokonaisvaltaisemman ja tehokkaamman hoidon.

Perineal tears are common during childbirth, affecting over half of all women who deliver vaginally. Various factors influence the risk of experiencing tears, but there are also measures that can be taken to prevent and mitigate significant damage. Perineal tears impact women both physically and psychologically, underscoring the importance of providing appropriate care once the injury has occurred.

The aim of the study was to describe women's experiences of postpartum care among those who have suffered perineal tears and experienced lingering issues. Additionally, the study aimed to describe the support and care they received. The research questions were: What are women's experiences of postpartum care following perineal tears? What type of care and support is important for women with perineal tears?

The theoretical framework utilized in this study is Halldórsdóttir's nursing theory, Caring and uncaring (Halldórsdóttir, 1996).

The method employed was qualitative interview study, which supported the purpose and objectives of the study. The material was analyzed through qualitative content analysis. The results indicate that women experienced inadequate care and support from healthcare professionals following perineal tears. Many of them felt excluded from their own postpartum care and lacked information about their symptoms and treatment options. Requests were made for access to physiotherapy and psychological support, as well as for their pain and needs to be taken seriously by healthcare providers. Women emphasized the importance of being acknowledged and receiving tailored care based on individual needs.

The conclusion is that healthcare can be improved to better meet the needs of women after perineal tears. There is a desire for increased awareness among healthcare professionals and more individualized care. Information and support play a central role in this work. It is important to listen to patients' experiences and actively involve them in their postpartum care to ensure a more holistic and effective treatment.