“Jag ser det inte som en sjukdom man helt och hållet kan bli av med, det är ändå ett tankesätt som alltid spökar”: en kvalitativ intervjustudie om hur livet ser ut efter en ätstörning.

Abstract

Syftet med denna studie var att beskriva upplevelser kring hur en person som har blivit friskförklarad från en ätstörning upplever livet efter sjukdomen. Studiens frågeställningar var vilka svårigheter som finns för en person som är friskförklarad från en ätstörning samt hur personen upplever livet efter sjukdomen.

För att få svar på studiens frågeställningar valdes en kvalitativ intervjustudie som metod. Intervjuerna gjordes med semistrukturerade frågor och svaren analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Informanterna var sex kvinnor i 20-års åldern som tillfrisknat från någon typ av ätstörning. Som teoretisk utgångspunkt valdes Antonovskys teori ”känsla av sammanhang”, eller KASAM.

I resultatet framkommer det att majoriteten av informanterna ser ätstörningar som en sjukdom som man aldrig kan bli helt frisk från. De fysiska symptomen som uppkommer under sjukdomen försvinner i samband med att man blir frisk, men tankesättet finns alltid kvar som en skugga och förstärks under jobbiga perioder. Det som skiljer från att vara sjuk eller frisk är huruvida man låter tankarna påverka ens agerande. Svårigheter i vardagen är mera individuellt, för en del är träning och motion en svårighet efter tillfriskningen, medan offentliga måltider och sociala medier är en svårighet för andra. Förbättrade sociala relationer är något som alla informanter har gemensamt, både vänskaps- och familjerelationer har förbättrats efter att de har blivit friska från en ätstörning.

Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli kuvata kokemuksia siitä miten syömishäiriöstä terveeksi tullut ihminen kokee sairauden jälkeen olevan elämän. Tutkimuskysymykset oli selvittää millaisia vaikeuksia syömishäiriöstä terveeksi julistetulla henkilöllä on ja miten henkilö kokee sairauden jälkeisen elämän.

Jotta tutkimuksen kysymyksiin voitaisiin vastata, menetelmäksi valittiin laadullinen haastattelututkimus. Haastattelut tehtiin semistrukturoiduilla kysymyksillä ja vastauksia analysoitiin laadullisella sisältöanalyysillä. Informantit olivat kuusi 20-vuotiaita naisia, jotka olivat toipuneet jonkinlaisesta syömishäiriöstä. Teoreettiseksi lähtökohdaksi valittiin Antonovskyn teoria ”tunne kontekstista”.

Tuloksena on, että suurin osa informaateista pitää syömishäiriöitä sairautena, josta ei voi koskaan täysin parantua. Sairauden aikana syntyneet fyysiset oireet katoavat kun sairaudesta toipuu, mutta ajattelutapa pysyy aina varjona ja pahenee vaikeina aikoina. Sairauden ja terveyden ero on jos annetaan ajatusten vaikuttaa ihmisen toimintaa. Arkielämän vaikeudet ovat yksilöllisempiä, osalla on kuntoilussa ja liikunnassa toipumisen jälkeen vaikeuksia, kun taas julkiset ateriat ja sosiaalinen media antavat toisille hankaluuksia. Parannetut sosiaaliset suhteet ovat kaikki informantit yhteisiä, sekä ystävyys- että perhesuhteet ovat parantuneet sen jälkeen, kun he ovat parantuneet syömishäiriöstä.

The purpose of this study was to describe experiences around how a person who has been declared healthy from an eating disorder experiences life after the illness. The research questions were what difficulties exist for a person who is declared healthy from an eating disorder and how the person experiences life after the illness.

In order to get answers for the study's research questions, a qualitative interview study was chosen as the method. The interviews were conducted with semi-structured questions and the answers were analyzed through a qualitative content analysis. The informants were six women in their 20s who had recovered from some type of eating disorder. As a theoretical starting point, Antonovsky's theory “sense of coherence”, or SOC, was chosen.

The results show that the majority of the informants see eating disorders as a disease from which you can never fully recover. The physical symptoms that arise during the illness disappear as one gets well, but the mindset always remains as a shadow and intensifies during difficult periods. What distinguishes being sick or healthy is whether one allows one's thoughts to influence one's actions. Difficulties in everyday life are more individual, for some exercise is a challenge after recovery, while public meals and social media are a difficulty for others. Improved social relationships are something that all informants have in common, both friendship and family relationships have improved after they recovered from an eating disorder.