“Relationen till mina barn var något jag var tvungen att ha” –En kvalitativ studie om förlossningsdepression, stöd och anknytning

Abstract

Syftet med examensarbetet är att beskriva mödrars upplevelser av stöd av närstående och vården vid förlossningsdepression. I arbetet vill man även belysa mödrars upplevelser av att knyta an till sitt barn när modern drabbats av förlossningsdepression. Vi vill genom denna studie belysa upplevelser av förlossningsdepression för främst nyblivna föräldrar och vårdpersonal. Vi vill bidra till att stigmat kring förlossningsdepression minskar i samhället, för att de som drabbas ska våga söka och få hjälp i tid.

En kvalitativ metod har använts och en semistrukturerad intervju har gjorts. Tio informanter har deltagit i intervjun. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats har använts för att analysera datamaterialet. Resultatet består av teman och kategorier. Resultatet har tolkats utifrån tidigare forskning och Bowlbys anknytningsteori (1944).

I resultatet kan man se att upplevelser av stöd från vården och omgivningen har varit individuellt. Några mödrar har fått ett bra bemötande av vården och anhöriga och andra inte. Alla mammor uppgav att de vid intervjutillfället hade en bra anknytning till sitt barn, men alla upplevde inte att de hade en bra anknytning under tiden de led av förlossningsdepression. Det är viktigt att mammor får stöd och vård i rätt tid för att deras anknytning till barnet inte ska påverkas negativt.

Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli antaa käsitys siitä, miten synnytyksen masennuksesta kärsivät äidit kokevat hoidon ja omaisten tuen, sekä siitä, miten he kokevat olevansa yhteydessä lapseensa. Haluamme tässä tutkimuksessa tuoda esiin kokemuksia synnytyksen masennuksesta lähinnä vastasyntyneille vanhemmille ja terveydenhuollon ammattilaisille. Haluamme edistää synnytysmasennuksen leimautumisen vähentämistä yhteiskunnassa, jotta uhrit uskaltaisivat etsiä ja saada apua ajoissa.

Laadullista menetelmää on käytetty ja semistrukturoitua haastattelua on tehty. Haastatteluun on osallistunut kymmenen informanttia. Tietoaineiston analysoinnissa on käytetty induktiivista laadullista sisältöanalyysia. Tuloksena on teemoja ja kategorioita. Tulosta on tulkittu aiemman tutkimuksen ja Bowlbyn yhteysteorian (1944) pohjalta.

Tuloksessa voidaan nähdä, että kokemukset hoidon ja ympäristön tuesta ovat olleet yksilöllisiä. Jotkut äidit ovat saaneet hyvää hoitoa, ja jotkut äidit ovat saaneet huonompaa hoitoa. Kaikki äidit sanoivat haastattelussa, että heillä oli hyvä yhteys lapseensa, mutta kaikki eivät kokeneet, että heillä oli hyvä yhteys synnytyksen masennuksen aikana. On tärkeää, että äidit saavat oikea-aikaista tukea ja hoitoa, jotta heidän yhteytensä lapseen ei kärsisi.

The purpose of this study was to provide an insight into how mothers suffering from postpartum depression experience the support of their caregivers and relatives, as well as how they feel that they can bond with their child. Through this study, we want to highlight experiences of postpartum depression for mainly new parents and health professionals. We want to help reduce the stigma surrounding postpartum depression in society, so that those affected have the courage to seek and get help in time.

A qualitative method has been used and a semi-structured interview has been conducted. Ten informants have participated in the interview. A qualitative content analysis with inductive approach has been used to analyze the data material. The result consists of themes and categories. The result has been interpreted based on previous research and Bowlby's attachment theory (1944).

The result shows that experiences of support from the care and the environment have been individual. Some mothers have received a good response from the health care and relatives and others have not. All mothers stated that at the time of the interview they had a good attachment to their child, but not all felt that they had a good attachment during the time they suffered from postpartum depression. It is important that mothers receive timely support and care so that their attachment to the child is not adversely affected.