Utmaningar för svenskspråkiga socionomer som jobbar ”tvåspråkigt” och på svenska inom Helsingfors stad : En kvalitativ intervjustudie
Wikström, Jennifer; Almark, Jens (2024)
Wikström, Jennifer
Almark, Jens
2024
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2024111328122
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2024111328122
Tiivistelmä
Finland har två officiella språk, finska och svenska. Enligt lag bör social- och hälsovårdstjänster erbjudas på både finska och svenska. Trots detta finns det svenskspråkiga finländare som inte får den service de behöver på sitt modersmål, i stället erbjuds de service på finska alternativt får man stå länge i kö då den svenskspråkiga servicen är begränsad. Det finns en uttalad oro för den svenskspråkiga servicens framtid i Finland. Helsingfors är en tvåspråkig stad och syftet med detta arbete är att få en djupare förståelse för hur den svenskspråkiga servicen uppnås och vilka utmaningar svenskspråkiga socionomer stöter på i deras arbete inom Helsingfors stad. Studiens tre frågeställningar var “Vilka språkliga utmaningar ställs man som svenskspråkig socionom inför i sitt arbete inom Helsingfors stad?”, “Hur påverkas delaktigheten i arbetsgemenskapen pga. språket?” och “Hur kan man uppnå en god svenskspråkig service för klienter med svenska som modersmål i Helsingfors?”. För att ta reda på detta använde vi oss av en kvalitativ intervjustudie och därefter en kvalitativ innehållsanalys. Vi intervjuade fem svenskspråkiga socionomer anställda inom Helsingfors stad. Resultatet av våra intervjuer visar att svenskspråkig service behövs och att den svenskspråkiga servicen är skör. Eftersom de socionomer som arbetar på svenska är så få inom Helsingfors stad är de tvungna att täcka stora geografiska områden själva. Respondenterna menar att trots att de är få så är de ändå bra på att tillgodo se de svenskspråkiga klienterna. Om de inte kan betjäna klienter på svenska själva, finns det möjlighet att köpa in svenskspråkiga tjänster. I arbetsgemenskapen går det mesta på finska vilket betyder att man som svenskspråkig inte klarar sig enbart på svenska. En del av respondenterna nämnde i intervjun att de i början av anställningen blev förvånade över hur mycket de själva behövde använda sig av det finska språket i eget arbete. Det finns en önskan om att alla förmän skulle ha en grundläggande kunskap i svenska. Vår målsättning med denna studie är att öppna upp en förståelse för den svenskspråkiga servicens betydelse och en önskan om en fortsatt utveckling för tvåspråkigheten i Helsingfors stad.
