Återgång till idrott efter vriststukning och kronisk instabil vrist: bedömning av fysiska och psykologiska färdigheter : En systematisk litteraturstudie

Abstract

Vriststukningar har en stor skadeprevalens inom idrott. Mellan 16–40 % av alla idrottsskador är vriststukningar. I 85 % av fallen är de laterala ligamenten i vristen som skadas. Upptill 73 % av alla idrottare med vriststukningar utvecklar kronisk instabil vrist dvs. CAI (Chronic Ankle Instability). CAI kännetecknas av att det har gått mera än 12 månader sedan den initiala vriststukningen och uppvisar en benägenhet för följande symptom: återkommande vriststukningar, frekventa episoder eller upplevelser av att vristen ”ger efter”, smärtsymtom, svullnad, begränsad rörelseförmåga och muskelsvaghet. Det finns två olika huvudkategorier som CAI indelas i: funktionell instabilitet, dvs. FAI (Functional Ankle Instability) och mekanisk instabilitet, dvs. MAI (Mechanical Ankle Instability). Nyligen har det även kommit fram inom forskning att den psykologiska aspekten i rehabiliteringen av vriststukningar spelar en lika stor betydelse som den fysiska aspekten för en idrottare. För tillfället finns det inga klara kriterier för återgång till idrott s.k. RTS (Return To Sports) efter vriststukningar och CAI. Det finns inte heller konsensus om när operativ eller konservativ vård ska vara den primära behandlingen. Med denna systematiska litteraturöversikt har vi gjort ett tillägg inom ett efterfrågat forskningsområde. Vi har tre forskningsfrågor; 1. Hur avgör man om det finns behov av operativ behandling eller konservativ behandling för vriststukningar och kronisk instabil vrist? 2. Hur evalueras idrottarens fysiska förmåga att återgå till idrotten efter vriststukning och kronisk instabil vrist? 3. Hur evalueras idrottarens psykiska färdighet för återgång till idrott? Vi har använt oss av, enligt Karolinska Institutet (2024), världens största medicinska databas PubMed, för att hitta våra forskningar. Arbetet har baserats på Forsberg och Wengströms (2015) rekommendationer för systematiska litteraturöversikter där vi valt att utföra en innehållsanalys. Sammanlagt har 37 forskningar analyserats. Resultaten visar på att ifall CAI är bara funktionell, opereras den inte. Om den är mekanisk eller är en kombination av mekanisk och funktionell instabilitet kan operation rekommenderas ifall vissa specifika krav uppfylls. Anterolateralt draglådetest måste ha en laxitet över 10 mm eller skillnaden mellan den friska och skadade vristen ska vara över 3 mm. Alternativt är talar tilt testet på den skadade vristen över 9° eller jämfört med den friska vristen över 3°. Även om MAI är fastställt ska funktionell konservativ behandling utföras i minst 6 månader. När det kommer till slutskedet av rehabiliteringen måste en idrottare klara av vissa test för att kunna återgå tillbaka till idrotten. Forskarna enades om att testen, så kallade FPT (Functional Performance Test), bör utföras med hög intensitet samt utmana de laterala eller multidirektionella riktningar genom riktningsförändringar och hopp. För det psykiska välmåendet är användningen av frågeformuläret ALR-RSI, som utvärderar idrottarens psykiska beredskap, ett bra val för att stöda RTS. Dock att enbart använda frågeformuläret ger oss ändå inte ett definitivt svar på ifall idrottaren är redo att återgå till idrotten. Det måste kopplas ihop med de fysiska testen och analyseras som en helhet för att få den bästa översiktsbilden av idrottarens tillstånd. Genom att följa detta ramverk har idrottaren den bästa möjligheten att återvända till idrotten.