Livskvalitet hos minnessjuka i livets slutskede; En salutogenetisk synvinkel

Abstract

Denna litteraturstudie syftar till att öka förståelsen för hur vårdpersonal, med salutogenes som teoretisk referensram, kan förbättra livskvaliteten för minnessjuka i livets slutskede. För att kartlägga relevant forskning har studien använt sig av metoden scoping review. Sökningar med fokus på vårdpersonalens salutogena strategier har gjorts i databaserna CINHAL, EBSCO och PubMed. Ansatsen i studien är deduktiv men kompletteras med en induktiv tematisk analys för att möjliggöra nya insikter. Totalt analyserades tio artiklar från olika länder, publicerade från år 2006 och framåt. Studien visar att stöd och relationer från vårdpersonalen i samverkan med familjen behövs för att skapa en trygg och meningsfull miljö för den minnessjuka. Personcentrerad vård och att värna om den minnessjuka identitet främjar livskvaliteten. Känslan av autonomi och meningsfullhet stärks av att involvera den minnessjuka och dess anhöriga i vårdplaneringen. Meningsfulla aktiviteter, anpassade efter patientens intressen och kulturella bakgrund, bidrar till välbefinnande och skapar en känsla av gemenskap. Studien tar upp utmaningar som brist på resurser, vilket kan göra det svårt att använda personcentrerade och salutogena arbetssätt. Utbildning inom vårdorganisationer kunde skapa en kultur för att främja livskvalitet. Framtida forskning bör även ta med patienters och anhörigas perspektiv för en bättre helhetsbild av vårdens styrkor och utmaningar. Relationer, identitet och meningsfulla vårdmiljöer är viktiga för att förbättra livskvaliteten hos personer med minnessjukdom i livets slutskede.