Resiliens hos småbarnsfamiljer : småbarnspedagogikens betydelse och inverkan

Abstract

Syftet med detta lärdomsprov är att undersöka hur småbarnspedagogiken kan bidra till att stärka småbarnsfamiljers resiliens, det vill säga deras förmåga att hantera utmaningar och återhämta sig från stress. Genom att analysera sambandet mellan pedagogiska insatser och familjers välbefinnande strävar studien efter att tydliggöra hur småbarnspedagogiken fungerar som ett stöd för både barn och vårdnadshavare. Studien baseras på en allmän litteraturöversikt som sammanställer aktuell forskning om resiliens hos barn i åldern 1–5 år och deras familjer, med särskilt fokus på småbarnspedagogikens roll. För att säkerställa forskningens kvalitet och relevans har inklusions- och exklusionskriterier använts, och endast vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2014 och 2024 på svenska, finska eller engelska har inkluderats. Innehållsanalys används som analysmetod, där materialet studeras systematiskt utifrån relevanta teorier och modeller. Analysen följer en femstegsprocess som syftar till att identifiera mönster och kategorier. Resultaten visar att faktorer som emotionell utveckling, tidig anknytning, socialt stöd samt vuxnas engagemang är avgörande för resiliens. En trygg och stödjande pedagogisk miljö, där förtroendefulla relationer och känslomässigt stöd prioriteras, stärker barnens förmåga att hantera livets utmaningar. Vidare framkommer att småbarnspedagogik fungerar som en viktig skyddsfaktor för familjer i utsatta situationer, genom att erbjuda struktur, stabilitet och emotionellt stöd. Studien betonar betydelsen av samarbete mellan pedagoger och vårdnadshavare för att skapa en helhetssyn på barnets utveckling och välbefinnande, vilket i sin tur främjar både barnens och familjens förmåga att möta livets svårigheter.