Är jag ensam på ålderns höst? En kvalitativ studie om hur diakonin kan förebygga och lindra ensamhet bland äldre
Holm, Joanna; Lillkaas, Camilla; Nyberg, Nina; Qwarfordt-Sahlgren, Annika (2025)
Holm, Joanna
Lillkaas, Camilla
Nyberg, Nina
Qwarfordt-Sahlgren, Annika
2025
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-202504227176
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-202504227176
Tiivistelmä
Ensamhet bland äldre är ett alltmer uppmärksammat samhällsproblem med negativa konsekvenser för individens fysiska och psykiska hälsa. Syftet med examensarbete var att undersöka hur diakonin genom olika insatser kunde bidra till att förebygga och lindra ensamhet hos äldre.
Studien baserades på en kvalitativ metod där semi-strukturerade intervjuer genomfördes med äldre personer och diakoner/diakonissor för att få en fördjupad förståelse av ensamhetens orsaker, uttryck och möjliga lösningar. De äldre delade med sig av sina erfarenheter av ensamhet, faktorer och aktiviteter som lindrade känslan av ensamhet samt hur diakonins stöd påverkade deras välbefinnande. Diakonerna/diakonissorna beskrev sitt arbete med att förebygga och lindra ensamhet bland äldre samt berättade om utmaningar de mötte i arbetet. I teoridelen skildras ensamhetens olika former, dess orsaker och konsekvenser. Därefter redogörs för åldrandeprocesser. Olika teorier om åldrandet tas upp och fokus ligger på aktivitetsteorin och gerotrancendensteorin. Slutligen redogörs för vad diakoni är, dess utgångspunkter, historia, verksamheter samt diakonalt arbete bland äldre och ensamma.
Studien visar att de äldre upplever ensamhet av olika anledningar, såsom färre nära relationer, fysiska begränsningar, minskade sociala sammanhang och svårigheter med att använda tekniska hjälpmedel. Ensamheten känns ofta som starkast på kvällarna och vid brist på aktiviteter. Samtidigt är ensamhet inte alltid negativt, utan det kan även vara en naturlig del av livet. Diakonin kan förebygga ensamhet genom gemenskapsbyggande verksamheter såsom gruppaktiviteter och olika former av lågtröskelverksamhet. På frågan om hur diakonin kan lindra ensamhet framkommer liknande svar som de kring det förebyggande arbetet, till exempel att delta i verksamhet och att ha praktiska uppgifter. Men det som särskilt betonas är de individuella mötena såsom hembesök och samtalsstöd. Loneliness among older people is an increasingly recognized social problem with negative consequences for the physical and mental health of the individual. The purpose of the thesis was to explore how diaconate could contribute to the prevention and alleviation of loneliness among older people through various initiatives.
The study was based on a qualitative method where semi-structured interviews were conducted with older people and deacons/deaconesses to gain a deeper understanding of the causes, expressions and possible solutions of loneliness. Older people shared their experiences of loneliness, factors and activities that alleviated the feeling of loneliness, and the impact of diaconal support on their well-being. The deacons/deaconesses described their work in preventing and alleviating loneliness among older people, as well as the challenges they faced in their work. The theory section describes the different forms of loneliness, its causes and consequences. This is followed by an account of ageing processes. Different theories of ageing are presented, with a focus on activity theory and gerotrancendence theory. Finally, it describes what diaconia is, its starting points, history, activities and diaconal work among the elderly and lonely.
The study shows that older people experience loneliness for a variety of reasons, such as fewer close relationships, physical limitations, reduced social connections and difficulties with using assistive technology. Loneliness is often felt most strongly in the evenings and when there is a lack of activities. At the same time, loneliness is not always negative, it can also be a natural part of life. Diaconia can prevent loneliness through community-building activities such as group activities and various forms of low-threshold activities. When asked how diaconia can alleviate loneliness, the answers are like those on prevention, such as participating in activities and doing practical tasks. But what is particularly emphasized are the individual meetings such as home visits and counselling.
Studien baserades på en kvalitativ metod där semi-strukturerade intervjuer genomfördes med äldre personer och diakoner/diakonissor för att få en fördjupad förståelse av ensamhetens orsaker, uttryck och möjliga lösningar. De äldre delade med sig av sina erfarenheter av ensamhet, faktorer och aktiviteter som lindrade känslan av ensamhet samt hur diakonins stöd påverkade deras välbefinnande. Diakonerna/diakonissorna beskrev sitt arbete med att förebygga och lindra ensamhet bland äldre samt berättade om utmaningar de mötte i arbetet. I teoridelen skildras ensamhetens olika former, dess orsaker och konsekvenser. Därefter redogörs för åldrandeprocesser. Olika teorier om åldrandet tas upp och fokus ligger på aktivitetsteorin och gerotrancendensteorin. Slutligen redogörs för vad diakoni är, dess utgångspunkter, historia, verksamheter samt diakonalt arbete bland äldre och ensamma.
Studien visar att de äldre upplever ensamhet av olika anledningar, såsom färre nära relationer, fysiska begränsningar, minskade sociala sammanhang och svårigheter med att använda tekniska hjälpmedel. Ensamheten känns ofta som starkast på kvällarna och vid brist på aktiviteter. Samtidigt är ensamhet inte alltid negativt, utan det kan även vara en naturlig del av livet. Diakonin kan förebygga ensamhet genom gemenskapsbyggande verksamheter såsom gruppaktiviteter och olika former av lågtröskelverksamhet. På frågan om hur diakonin kan lindra ensamhet framkommer liknande svar som de kring det förebyggande arbetet, till exempel att delta i verksamhet och att ha praktiska uppgifter. Men det som särskilt betonas är de individuella mötena såsom hembesök och samtalsstöd.
The study was based on a qualitative method where semi-structured interviews were conducted with older people and deacons/deaconesses to gain a deeper understanding of the causes, expressions and possible solutions of loneliness. Older people shared their experiences of loneliness, factors and activities that alleviated the feeling of loneliness, and the impact of diaconal support on their well-being. The deacons/deaconesses described their work in preventing and alleviating loneliness among older people, as well as the challenges they faced in their work. The theory section describes the different forms of loneliness, its causes and consequences. This is followed by an account of ageing processes. Different theories of ageing are presented, with a focus on activity theory and gerotrancendence theory. Finally, it describes what diaconia is, its starting points, history, activities and diaconal work among the elderly and lonely.
The study shows that older people experience loneliness for a variety of reasons, such as fewer close relationships, physical limitations, reduced social connections and difficulties with using assistive technology. Loneliness is often felt most strongly in the evenings and when there is a lack of activities. At the same time, loneliness is not always negative, it can also be a natural part of life. Diaconia can prevent loneliness through community-building activities such as group activities and various forms of low-threshold activities. When asked how diaconia can alleviate loneliness, the answers are like those on prevention, such as participating in activities and doing practical tasks. But what is particularly emphasized are the individual meetings such as home visits and counselling.
