Hur göra ett efterarbete som ger deltagarna mod att öppna sig
Lindros, Jeanette (2025)
Lindros, Jeanette
2025
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-202504257708
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-202504257708
Tiivistelmä
Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur jag kunde genomföra och utveckla ett efterarbete för en föreställning som handlar om existentiella frågor. Jag försökte utveckla ett efterarbete som ger deltagarna mod att öppna upp sig, för att diskutera ämnen som berör och är känsliga för mottagaren. Mitt mål var att skapa ett efterarbete som ger deltagarna mod att till och med våga dela med sig om sina egna existentiella problem.
Forskningsfrågor:
1. Hur skapas ett tryggt utrymme, en miljö där deltagarna känner sig sedda och respekterade?
2. Hur gör vi en design för efterarbetet som inbjuder till att dela sina tankar öppet för
varandra?
I detta arbete undersöker jag de två workshopparna som vi höll efter föreställningarna av vår pjäs, Kun vielä oli pimeä,som var mitt konstnärliga examensarbete. Via empirisk forskning med kvalitativ metod analyserade jag den skriftliga och muntliga feedbacken från deltagarna samt videomaterialet vi filmade under workshopparna för att utveckla dem. Dessutom analyserade jag mig själv som ledare kritiskt med hjälp av videomaterialet.
Resultatet av min skrivprocess är att ett efterarbete aldrig är färdigt utan befinner sig alltid i en permanent utvecklingsprocess, även om man skulle hållit workshoppen hundra gånger. Nödvändigheten av kontaktövningar i början av en workshop med människor som är obekanta med varandra är det andra viktiga resultatet.
Forskningsfrågor:
1. Hur skapas ett tryggt utrymme, en miljö där deltagarna känner sig sedda och respekterade?
2. Hur gör vi en design för efterarbetet som inbjuder till att dela sina tankar öppet för
varandra?
I detta arbete undersöker jag de två workshopparna som vi höll efter föreställningarna av vår pjäs, Kun vielä oli pimeä,som var mitt konstnärliga examensarbete. Via empirisk forskning med kvalitativ metod analyserade jag den skriftliga och muntliga feedbacken från deltagarna samt videomaterialet vi filmade under workshopparna för att utveckla dem. Dessutom analyserade jag mig själv som ledare kritiskt med hjälp av videomaterialet.
Resultatet av min skrivprocess är att ett efterarbete aldrig är färdigt utan befinner sig alltid i en permanent utvecklingsprocess, även om man skulle hållit workshoppen hundra gånger. Nödvändigheten av kontaktövningar i början av en workshop med människor som är obekanta med varandra är det andra viktiga resultatet.