Närståendevårdarnas arbete i ett vårdreformativt samhälle

Abstract

I takt med att vården reformeras lägger samhället mera fokus på att man ska vårda anhöriga hemma. Som närståendevårdare har man en omfattande och svår uppgift att dygnet runt vara tillgänglig för den man vårdar i hemmamiljö. Detta sätter stor fysisk och psykisk press på närståendevårdaren och därför är det viktigt att de som tar på sig denna uppgift får stöd av samhället för att orka med arbetet.

Syftet med denna studie var att lyfta fram vilket stöd de nuvarande närståendevårdarna får och vad de själva anser skulle behövas mera av. Denna studie behandlar även vad som är tyngst i deras uppgift som närståendevårdare och hur de själva mår.

Studien utfördes med Semistrukturerade intervjuer av fem närståendevårdare som i flera år vårdat sin egen anhörig i hemmet. Skribenten deltog i en månatlig träff för närståendevårdare i februari 2025 där hen fick bra inblick och information av deltagarna om hur deras liv ändrat under tiden de vårdat anhöriga. Intervjuerna gjordes sedan följande vecka via telefonintervju på deltagarnas egen begäran och alla samtal spelades in för att kunna få ut så mycket som möjligt i analysen. Valet av informanter var inte specificerat till en särskild sjukdom utan urvalet var helt randomiserat.

As healthcare is reformed, society is placing more emphasis on caring for relatives at home. As a caregiver, you have an extensive and challenging task to be available around the clock for the person you care for in a home environment. This puts great physical and psychological pressure on the caregiver and therefore it is important that those who take on this task receive support from society to cope with the work.

The purpose of this study was to highlight what support the current informal carers receive and what they themselves believe to need more of. This study also addresses what is most important in their task as caregivers and how they themselves feel.

The study was conducted with semi-structured interviews with five caregivers who have cared for their own relatives at home for several years. The author attended a monthly meeting for caregivers in February 2025 where he gained good insight and information from the participants about how their lives changed during the time they cared for relatives. The interviews were then conducted the following week via telephone interview at the participants' own request and all conversations were recorded in order to get as much as possible out of the analysis. The selection of informants was not specified to a particular disease, but the selection was completely randomized.