Gammal film i nutid : en analys av filmfotografens metoder i modern epokfilm i jämförelse till kortfilmen Nr.302.

Abstract

Den moderna filmfotografen är inte oroad över hur film exakt gjordes under den porträtterade perioden utan lägger all vikt på att bilden känns som perioden. Detta stämmer till både tekniska val i ljussättning, val av kamerautrustning samt konstnärliga val i bildberättandet. För filmfotografen är det väsentliga i epokfilm inte att apa en stil, utan att skapa en i stället. Vi hör ofta filmfotografer beskriva känslan som analog inspelning eller äldre linser ger, men känsla är inte en teknisk parameter som enbart reproduceras av en viss slags teknik. Detta lärdomsprov behandlar tekniska val som blir osynliga men bidrar till känsla genom den moderna filmfotografens metoder i att göra 70-tals epokfilm. För att komma fram till dessa resultat har jag utfört en kvalitativ konstnärlig forskning med autoetnografisk reflektion, var professionella filmfotografers metoder speglas till min egen erfarenhet som filmfotograf i min slutproduktion, kortfilmen Nr.302. I epokfilm ligger koncentrationen ofta på iscensättningen, men i det här lärdomsprovet kommer jag att tangera filmfotografens arbete med bildens känsla och textur. Genom att jämföra metoderna av professionella filmfotografer som löst liknande utmaningar som jag, svarar jag på frågorna: Vad kunde jag ha gjort på ett annat sätt för att skildra 70-tal i film och hur har professionella filmfotografer gjort i samma läge samt hur har professionella filmfotografer tänkt inför ett uppdrag att göra en 70-tals film? För att svara på dessa frågor har jag brutit ner filmfotografens metoder i modern epokfilm till sina enskilda element och analyserat samt jämfört dessa till min egen process. Elementen jag lagt mest vik på är kameran och dess rörelse, linsen och ljuset.