Delaktighet på äldre dagar - Möjligheter och hinder för inkludering av äldre med intellektuell funktionsnedsättning - En kvalitativ studie ur de professionellas synvinkel

Abstract

Detta examensarbete handlar om ensamhet och social isolering bland äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning och fokuserar på hur professionella inom boendeservice främjar delaktighet och umgänge. Problemet uppstår när daglig verksamhet eller arbete upphör och därmed minskar det sociala nätverket. I detta arbete adresserar jag de professionellas konkreta arbetssätt och de strukturella svårigheterna som påverkar möjligheterna att motverka ensamhet.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur professionella arbetar för att främja socialt deltagande samt vilka hinder de möter. Jag valde att göra en kvalitativ intervjustudie där jag intervjuade tre yrkesverksamma som arbetar med äldre med intellektuell funktionsnedsättning. Datainsamlingen skedde genom individuella intervjuer på arbetsplatsen, samtalen spelades in och transkriberades med de intervjuades samtycke. När jag analyserade materialet utifrån frågeställningarna följde jag noggrant de etiska principerna så som konfidensialitet, frivillighet och radering av inspelningar. Resultatet visade att det är viktigt att anpassa arbetet efter varje person, känna klienten väl och ha tydliga planer för att stärka den sociala delaktigheten. Personalen hade husmöten, samarbeten mellan boenden, uppmuntran till aktiviteter inom och utanför boendet och stödjer kontakten med anhöriga. Personlig assistans och stödperson används för att möjliggöra egna hobbyer och mer meningsfull tid för klienterna. Samtidigt trädde även en del hinder fram såsom: Begränsad motivation och ork hos klienter, social stress och sensorisk överstimulering, bristande tillgängligheter, resurs- och tidsbrist samt ekonomiska begränsningar. Sammanfattningsvis visade studien att kontinuitet i relationer, gemensamma värderingar i arbetsgruppen och tillräckliga organisatoriska resurser är avgörande för att motverka ensamhet och främja delaktigheten bland äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Tämä opinnäytetyö käsittelee yksinäisyyttä ja sosiaalista eristäytymistä ikääntyneiden henkilöiden keskuudessa, joilla on älyllinen kehitysvamma. Tutkimuksessa tarkastellaan, miten asumispalveluiden ammattilaiset edistävät osallisuutta ja sosiaalista kanssakäymistä sekä millaisia esteitä he kohtaavat. Suurimpia haasteita syntyy, kun päivätoiminta tai työ päättyy ja tämän seurauksena sosiaaliset verkostot vähenevät.

Tutkimus toteutettiin kvalitatiivisena haastattelututkimuksena, jossa haastateltiin kolmea alan ammattilaista. Aineisto kerättiin yksilöhaastatteluilla ja analysoitiin eettisiä periaatteita noudattaen. Tulosten mukaan yksilöllinen lähestymistapa, asiakkaan tuntemus ja suunnitelmallinen työote vahvistavat osallisuutta. Keinoja olivat muun muassa talokokoukset, yhteistyö yksiköiden välillä, aktiviteetteihin kannustaminen ja yhteydenpidon tukeminen omaisiin.

Henkilökohtainen apu mahdollistaa harrastukset ja mielekkään ajankäytön. Haasteina ilmenivät kuitenkin asiakkaiden rajallinen jaksaminen, sosiaalinen stressi, saavutettavuuden puutteet sekä resurssi- ja talousrajoitteet. Yhteenvetona voidaan todeta, että suhteiden jatkuvuus, yhteiset arvot työryhmässä ja riittävät resurssit ovat keskeisiä yksinäisyyden ehkäisyssä ja osallisuuden tukemisessa.

This thesis addresses loneliness and social isolation among elderly people with intellectual disabilities, focusing on how professionals in supported housing services promote participation and social interaction. The main challenge arises when daily activities or work come to an end, leading to a reduced social network. In this work, I examine the professionals’ concrete working methods as well as the structural difficulties that affect the possibilities of counteracting loneliness.

The purpose of this study was to investigate how professionals work to promote social participation and what obstacles they encounter. I chose a qualitative interview study, interviewing three professionals who work with older people with intellectual disabilities. Data collection was carried out through individual interviews at the workplace. The conversations were recorded, transcribed, and analyzed with the interviewees’ consent. When analyzing the material based on the research questions, I carefully followed ethical principles such as confidentiality, voluntariness, and deletion of recordings. The results showed an individualized approach, close knowledge of the client, and implementation plans form the basis for strengthening social participation. The staff arranged house meetings, collaborated between housing units, encouraged participation in activities both inside and outside the residence, and supported contact with relatives.

Personal assistance and support people were used to enable individual hobbies and more meaningful time for the clients. At the same time, several obstacles emerged, such as limited motivation and energy among clients, social stress and sensory overstimulation, lack of accessibility, shortage of resources and time, as well as financial constraints. In conclusion, the study showed that continuity in relationships, shared values within the work team, and sufficient organizational resources are crucial for preventing loneliness and promoting participation.