Att stöda de tysta barnen inom småbarnspedagogiken. En kombinerad metodstudie kring hur pedagoger och den småbarnspedagogiska verksamheten aktivt kan jobba för att stöda barn med selektiv mutism.

Abstract

Selektiv mutism är en ångestdiagnos som oftast syns hos barn och unga. Ifall ett barn har selektiv mutism innebär det att hen pratar i en del sammanhang men inte i andra, exempelvis på daghemmet. Syftet med forskningen är att ta reda på hur pedagoger inom småbarnspedagogiken eller dess verksamhet kan anpassas för att stöda barn med selektiv mutism.

Forskningen gjordes genom en kombinerad metod för att få ett så heltäckande resultat som möjligt. De metoder som användes var kvalitativa intervjuer samt en systematisk litteraturstudie. I forskningen ingår två intervjuer av två personer med olika professionella roller som arbetar med barn inom småbarnspedagogiken och 5 artiklar i den systematiska litteraturstudien.

Resultatet lyfter fram fyra aspekter för att stöda ett barn med selektiv mutism. De fyra är vikten av medvetenhet, pedagogens arbetssätt, omgivningens inverkan samt anpassning av verksamhet och metoder. Det mest centrala som kom fram var vikten av att ta med barnet i verksamheten trots att hen inte pratar, att hitta alternativa kommunikationssätt och att som pedagog vara medveten om att selektiv mutism innebär ångest för barnet. Ett fungerande samarbete med föräldrarna och mellan professionella som jobbar med barnet är också viktigt då man försöker stöda ett barn som inte vågar prata på daghemmet. Musikterapi, lek och tillfällen där fler barn får producera ljud samtidigt är sådant man kan inkludera i verksamheten för att uppmuntra barnet med selektiv mutism att använda rösten.

Selective mutism is an anxiety diagnosis that most often is present in children and adolescents. Selective mutism means that a child can speak in some circumstances but not in others, for example in the daycare setting. The purpose of the research is to find out how early childhood education staff or their activities can be adapted to support children with selective mutism.

The research was conducted using a combined method to obtain the most comprehensive results possible. The methods used were qualitative interviews and a systematic literature review. The research includes 2 interviews of two different professional roles working with children in early childhood education and 5 articles in the systematic literature review.

The results highlight four aspects of supporting a child with selective mutism. The four are the importance of awareness, the educator's working methods, the influence of the environment and the adaptation of activities and methods. The most central thing that emerged was the importance of including the child in the activity even though he or she does not speak, finding alternative ways of communication and being aware as an educator that selective mutism means anxiety for the child. Effective cooperation with the parents and between professionals who work with the child is also important when trying to support a child who does not dare to speak at daycare. Music therapy, play and opportunities where several children can produce sounds at the same time are things that can be included in the activities to encourage a child with selective mutism to use his or her voice.