Mellan oro och omsorg : En kvalitativ studie om föräldrars upplevelser från akutvården av deras barn

Abstract

Syftet med studien är undersöka och bättre förstå föräldrars upplevelser av när deras barn vårdas i akutvården. Fokuset ligger just på hur föräldrarna upplever bemötandet från vårdarna och vilka faktorer som är mest betydelsefulla för att föräldern och barnet ska känna sig trygga.

I bakgrunden lyfts barnets rättigheter fram, akutvård, akutpediatrik och bemötande och kommunikation med både barnet, tonåringen och dess föräldrar Studien utfördes med hjälp av en kvalitativ enkätundersökning som var tillgänglig online och spreds via sociala medier och informella kontakter. Antalet deltagare i studien var nio föräldrar till barn mellan noll till sexton år som vårdats akut, åtta på jourmottagning och ett på övrig avdelning. Som teoretiskutgångspunkt användes NOBAB’s standard för barn och ungdomar inom hälso- och sjukvård.

I resultatet framkom det att respekt och kommunikation var avgörande för en god vårdupplevelse. Att kunna säkerhetsställa delaktighet och respekt även i stressiga situationer bidrog till att föräldrarna kände sig trygga och nöjda med vårdarna. I situationer där informationen ansågs som bristfällig, eller där föräldrar upplevt brist på respekt uppstod känslor av otrygghet och exkludering. Smärtupplevelsen var direkt kopplad till hur föräldrarna och barnen upplevde vården och där det uppstod en fördröjning i behandlingen av smärtan uppstod missnöje och vården sågs som bristfällig.

Tutkimuksen tavoitteena on tutkia ja ymmärtää paremmin vanhempien kokemuksia siitä, milloin heidän lapsiaan hoidetaan ensihoidossa. Painopiste on juuri siinä, miten vanhemmat kokevat hoitajien kohtelun ja mitkä tekijät ovat merkittävimpiä vanhemman ja lapsen turvallisuuden kannalta.

Taustalla korostuvat lapsen oikeudet, ensihoito, akuuttipediatria ja kohtaaminen ja viestintä niin lapsen, teini-ikäisen kuin hänen vanhempiensakin kanssa Tutkimus tehtiin laadullisella kyselytutkimuksella, joka oli saatavilla verkossa ja jota levitettiin sosiaalisen median ja epävirallisten kontaktien kautta. Tutkimukseen osallistui yhdeksän äkillisesti hoidettujen nolla viiva kuusitoista vuotiaiden lasten vanhempaa, kahdeksan päivystyksessä ja yksi muulla osastolla. Teoreettisena lähtökohtana käytettiin NOBAB:n standardia lapsille ja nuorille terveydenhuollossa.

Tuloksessa kävi ilmi, että kunnioitus ja viestintä olivat ratkaisevia hyvän hoitokokemuksen kannalta. Osallisuuden ja kunnioituksen turvaaminen stressaavissakin tilanteissa auttoi vanhempia tuntemaan olonsa turvalliseksi ja tyytyväiseksi hoitajiin. Tilanteissa, joissa tietoa pidettiin puutteellisena, tai joissa vanhemmat kokivat kunnioituksen puutetta, syntyi turvattomuuden ja syrjäytymisen tunteita. Kipukokemus liittyi suoraan siihen, miten vanhemmat ja lapset kokivat hoidon ja missä kivun hoidossa ilmeni viivettä, syntyi tyytymättömyyttä ja hoito nähtiin puutteellisena.

The purpose of the study is to investigate and better understand parents' experiences of when their children are cared for in emergency care. The focus is precisely on how the parents experience the treatment from the caregivers and which factors are most important for the parent and the child to feel safe.

In the background, the rights of the child are highlighted, emergency care, emergency paediatrics and treatment and communication with both the child, the teenager and its parents The study was conducted using a qualitative survey that was available online and disseminated via social media and informal contacts. The number of participants in the study was nine parents of children between zero and sixteen years of age who were treated acutely, eight in emergency clinics and one in other wards. As a theoretical starting point, NOBABs standard for children and young people in health care was used.

The result showed that respect and communication were crucial for a good healthcare experience. Being able to secure participation and respect even in stressful situations contributed to the parents feeling safe and satisfied with the carers. In situations where the information was considered inadequate, or where parents experienced a lack of respect, feelings of insecurity and exclusion arose. The pain experience was directly linked to how the parents and children experienced the care and where there was a delay in the treatment of the pain there was dissatisfaction, and the care was seen as inadequate.