Sjukskötarens roll i bedömningen av hudförändringar : en ''scoping review'' om vad sjukskötarens roll i bedömning av hudförändringar är

Abstract

Hudförändringar är vanliga inom hälso- och sjukvården och kan vara allt från ofarliga till livshotande tillstånd. Sjukskötaren möter ofta patienter med olika hudsymtom och har en viktig roll i att observera, bedöma och dokumentera dessa. Tidig upptäckt av hudsjukdomar, speciellt hudcancer, är avgörande för en god prognos och effektiv behandling.

Syftet med denna litteraturstudie var att identifiera de vanligaste typerna av hudförändringar och att beskriva sjukskötarens roll i bedömningen av dessa.

Arbetet genomfördes som en litteraturstudie i form av en scoping review. Datainsamlingen gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och Scopus, samt genom relevanta webbkällor. Artiklar publicerade mellan 2015 och 2025 inkluderades. Analysen följde Arksey och O’Malley’s (2005) femstegsmodell.

Resultaten visar att sjukskötaren har en central roll i tidig upptäckt och uppföljning av hudförändringar. Det framkommer att kunskap om hudens utseende, bedömningsmetoder och dokumentation är avgörande för patientsäkerheten. Samtidigt finns behov av ökad utbildning och tydligare riktlinjer inom området.

Sjukskötarens kompetens inom hudbedömning är avgörande för tidig upptäckt av hudsjukdomar och för att kunna ge förebyggande råd till patienter. Mer utbildning, gemensamma bedömningsverktyg och fortsatt forskning behövs för att stärka sjukskötarens roll i kliniskt arbete.

Ihon muutokset ovat yleinen ilmiö terveydenhuollossa ja voivat vaihdella harmittomista tilapäisistä muutoksista vakaviin sairauksiin. Sairaanhoitaja kohtaa usein potilaita, joilla on erilaisia iho-oireita, ja hänellä on tärkeä rooli niiden havaitsemisessa, arvioinnissa ja dokumentoinnissa. Varhainen tunnistaminen on erityisen tärkeää ihosyöpien ehkäisyssä ja hoidossa.

Tämän kirjallisuuskatsauksen tarkoituksena oli tunnistaa yleisimmät ihomuutokset sekä kuvata sairaanhoitajan roolia niiden arvioinnissa.

Työ toteutettiin kirjallisuuskatsauksena scoping review -menetelmää käyttäen. Aineisto kerättiin CINAHL-, PubMed- ja Scopus-tietokannoista sekä luotettavista verkkolähteistä. Mukaan otettiin vuosina 2015–2025 julkaistuja tutkimuksia. Aineiston analyysi perustui Arksey ja O’Malleyn (2005) viiden vaiheen malliin.

Tulokset osoittavat, että sairaanhoitajalla on keskeinen rooli ihomuutosten varhaisessa havaitsemisessa ja seurannassa. Tiedot ihon rakenteesta, arviointimenetelmistä ja dokumentoinnista ovat tärkeitä potilasturvallisuuden kannalta. Samalla korostuu tarve lisäkoulutukselle ja selkeämmille ohjeille.

Sairaanhoitajan osaaminen ihon arvioinnissa on ratkaisevaa ihosairauksien varhaisessa tunnistamisessa ja potilaiden ohjauksessa. Koulutusta, yhteisiä arviointityökaluja ja jatkotutkimusta tarvitaan vahvistamaan sairaanhoitajan roolia kliinisessä työssä.

Skin changes are common in healthcare and can range from harmless temporary conditions to serious diseases. Nurses often encounter patients with various skin symptoms and play an important role in observing, assessing, and documenting these changes. Early detection is crucial, especially in the prevention and treatment of skin cancer.

The aim of this literature review was to identify the most common types of skin changes and to describe the nurse’s role in assessing them.

This study was conducted as a literature review using the scoping review method. Data were collected from the CINAHL, PubMed, and Scopus databases, as well as from reliable web sources. Publications from 2015 to 2025 were included. The analysis followed Arksey and O’Malley’s (2005) five-step framework.

The results show that nurses play a central role in the early detection and follow-up of skin changes. Knowledge of skin structure, assessment methods, and documentation is essential for patient safety. The findings also highlight the need for more education and clearer clinical guidelines.

Nurses’ competence in skin assessment is crucial for the early identification of skin diseases and for providing preventive patient guidance. More training, unified assessment tools, and continued research are needed to strengthen the nurse’s role in clinical practice.