"Som att åka bergochdalbana" : En kvalitativ studie om upplevelserna av att vara anhörig till en person med psykisk ohälsa

Abstract

Syftet med lärdomsprovet är att undersöka hur det upplevs att vara anhörig till en person med psykisk ohälsa. Lärdomsprovets centrala frågeställningar är: Hur påverkas man som anhörig till en person med psykisk ohälsa? Vilka stödformer finns tillgängliga för någon som är anhörig till en person med psykisk ohälsa och vad saknas?

I den teoretiska delen förklaras vem som är anhörig till en person med psykisk ohälsa, hur anhöriga kan uppleva situationen samt vilka olika stödformer som finns tillgängliga. Den teoretiska delen behandlar även hur det är att hamna i en kris på grund av en familjemedlems psykiska ohälsa och på vilket sätt man kan stödja en person i kris.

Undersökningen genomfördes via kvalitativa intervjuer med fyra personer som är anhöriga till någon med psykisk ohälsa. Undersökningen visade att hur anhöriga upplever situationen kan variera från person till person, samtliga upplever dock någonting utmanande eller svårt med att vara anhörig till en person med psykisk ohälsa. I undersökningen framkom också att den information anhöriga får ta del av är bristfällig.

Opinnäytetyön tarkoitus on tutkia miten mielenterveysongelmaisen lähiomainen kokee tilanteen. Opinnäytetyön keskeiset teemat ovat: Miten mielenterveysongelmallisuus vaikuttaa lähiomaiseen? Minkälaisia tukimuotoja on mielenterveysongelmaisen lähiomaisen käytettävissä ja mitä puuttuu?

Teoreettisessa osiossa selitetään kuka on mielenterveysongelmaisen lähiomainen, miten lähiomaiset voivat kokea tilanteen ja minkälaisia tukimuotoja on käytettävissä. Teoreettinen osio käsittelee myös minkälaista on joutua kriisitilanteeseen perheenjäsenen mielenterveysongelmien takia ja miten kriisissä olevaa henkilöä voidaan tukea.

Tutkimus tehtiin laadullisten haastattelujen avulla, neljä mielenterveysongelmaisen lähiomaista haastateltiin. Tutkimus osoitti, että lähiomaisen reaktio tilanteeseen vaihtelee henkilöstä toiseen. Kaikki kokevat kuitenkin, että mielenterveysongelmaisen lähiomaisena oleminen on jollakin tavalla haastava tai vaikea. Tutkimuksessa ilmeni myös, että lähiomaisten saama tieto on puutteellinen.

The purpose of this Bachelor’s thesis is to examine how being a relative of a person with mental illness is perceived. The central questions of this thesis are: How are rela-tives of persons with mental illness affected? What forms of support are available for a relative of a person with mental illness and what are they missing?

The theoretical part of the thesis explains who is a relative to a person with mental illness, how relatives may experience the situation and what forms of support are available for relatives. The theoretical part also explains how it is perceived to be ex-periencing a crisis because of a relatives’ mental illness and how you can support someone who is dealing with a crisis.

The study was performed through qualitative interviews with four persons who are relatives to someone with mental illness. It showed how relatives’ experience the situ-ation can vary from person to person, even though everybody perceived something challenging or difficult with being a relative to a person with mental illness. The study also showed that the information that are given to relatives is insufficient.