En kartläggning av stereoskopisk 3D

Abstract

Det här lärdomsprovet är en genomgång av ett av den moderna tidens största modeord: stereoskopisk 3D och syskontermen autostereoskopisk 3D. Kort sagt de tekniker som går ut på att leverera en bild till vardera av människans två ögon och därmed simulera djup i tvådimensionella bilder. Det här kan göras på en mängd olika sätt, och i detta examensarbete går jag igenom de vanligaste teknikerna och förklarar dem kortfattat, en och en. Utöver tekniken analyserar jag även dagens marknad, teknikernas största hinder och intressanta trender.

Skälet till att jag valde det här ämnet är främst mitt personliga intresse, men även för att jag tror att det inte forskats sönder och samman, då den moderna stereoskopiska 3D:n fortfarande är ett någorlunda nytt påfund. Efter att ha sett 3D filmen ”Avatar” på bio blev jag intresserad av att få reda på hur det hela fungerar i praktiken, och förklara det på ett simpelt sätt så att även andra människor som är intresserade kan förstå.

This thesis is a survey of one of the biggest buzzwords of the modern age: stereoscopic 3D and the related term auto stereoscopic 3D. In short, the techniques that are used to deliver one image per human eye, and thus simulate depth in two dimensional pictures. This effect can be achieved in many different ways, and in this thesis I give a brief walkthrough of the most popular ones. In addition to the technique I will also analyze the marketplace of today, the biggest obstacles for stereoscopic 3D and interesting trends.

The reason for choosing this topic was first and foremost my personal interest, but also because the subject in question hasn’t been researched to death as the modern stereoscopic 3D has only been around for a couple of years. After seeing the 3D movie ”Avatar” in the cinema, I got interested in finding out how stereoscopic 3D actually works, and explain it in a simple way that other interested people could understand.